Macrobrachium är ett stort släkte sötvattensräkor med långa, kraftiga klosaxar, spridda över Asien, Afrika och Sydamerika. De säljs ofta bara som ”kloräka” utan artnamn, vilket är ett problem eftersom släktet spänner från 5 cm nanoarter till 30 cm jättar. Gemensamt är att de är rovdjur och inte hör hemma i ett dvärgräkkar.

Genomskinlig till blåaktig eller brunaktig kropp med långa, tydliga klosaxar, hos hanar betydligt kraftigare och längre än hos honor. Honorna bär ägg under bakkroppen. Färg och storlek varierar kraftigt mellan arter.

• Temperatur: 22–28 °C.
• pH: 6,5–8,0. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 5–20, KH 3–12. Som alla skaldjur behöver de kalcium och magnesium för skalömsningen: GH under 5 ger misslyckade ömsningar.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 150–400 ppm.

God syresättning och måttlig strömning. Kloräkor klättrar gärna och kan ta sig upp ur öppna kar via slangar och kablar, så lock rekommenderas. Som alla skaldjur är de känsliga för koppar.

Gömställen är avgörande: rör, grottor, rötter och tät växtlighet. Nyömsade individer är försvarslösa och blir annars uppätna av artfränder. Sand eller grus. Ju fler gömställen, desto mindre kannibalism.

Allätare. Flingor och granulat som bas, kompletterat med frusen artemia, daphnia, cyclops och mygglarver. Levande föda triggar lek och färg.

Till skillnad från Neocaridina har de flesta Macrobrachium ett larvstadium, och många arter kräver bräckt vatten för att larverna ska överleva. Ett fåtal arter har direktutveckling som dvärgräkor. Vilken typ det gäller beror helt på art, vilket är ännu ett skäl att ta reda på artnamnet.

Rovdjur. Äter dvärgräkor, snäckor, yngel och sovande småfisk. Hålls artrent eller med snabba fiskar som är för stora att fångas. Territoriella mot artfränder, särskilt hanar, så gott om gömställen krävs. Blanda aldrig med Neocaridina eller Caridina.

• Äter mina dvärgräkor: förväntat. Kloräkor är rovdjur och hör inte hemma i ett räkkar.
• Misslyckad skalömsning: för lågt GH. Sikta på GH över 6.
• Kannibalism: för få gömställen. Nyömsade individer måste kunna gömma sig.
• Klättrar ut: lock på, de tar sig upp via slangar och kablar.

Kloräkor hålls artrent hos oss, aldrig i närheten av Neocaridina. Gott om rör och gömställen är det som avgör hur många som överlever skalömsningarna.

Kloräka: rovdjur: äter dvärgräkor, snäckor och små fiskar. Storleken varierar kraftigt mellan arter, ta reda på vilken. Många arter kräver bräckt vatten för yngeluppfödning.