Posthornssnäckan, Planorbella duryi, kommer ursprungligen från Nordamerika men är spridd i akvarier världen över. Skalet är plattspiralt som ett posthorn, till skillnad från de flesta snäckors torn. Den finns i flera färgformer: röd (som saknar mörkt pigment), brun, rosa och blåaktig. Till skillnad från de flesta snäckor har den rött blod med hemoglobin, vilket gör att den klarar syrefattigt vatten bättre.

Platt, spiralformat skal på 1–2,5 cm i rött, brunt, rosa eller blåsvart beroende på form. Kroppen är röd hos den röda formen. Alla är hermafroditer och kan inte könsbestämmas.

• Temperatur: 18–28 °C.
• pH: 7,0–8,2. Under pH 7 börjar skalet vittra.
• GH och KH: GH 6–20, KH 4–15. Snäckor bygger skal av kalcium: i mjukt vatten blir skalen tunna och gropiga.
• Koppar: dödligt för snäckor även i små mängder. Kontrollera mediciner och gödning.
• Nitrit och ammoniak: 0.

God syresättning och måttlig strömning. Snäckor tål varierande förhållanden men kryper upp ur vattnet om syrehalten sjunker eller vattenvärdena försämras, vilket är en användbar varningssignal.

Sand eller grus, rötter, löv och växter. Alla ytor med biofilm och alger är betesmark. Ett lock är bra: många snäckor kryper upp över vattenlinjen och kan hamna utanför karet.

Allätare. Flingor och granulat som bas, kompletterat med frusen artemia, daphnia, cyclops och mygglarver. Levande föda triggar lek och färg.

Hermafrodit: två individer räcker för att starta en koloni, och de kan i vissa fall självbefrukta. Äggen läggs i genomskinliga, geléaktiga klumpar på glas och blad, 10–30 ägg per klump. Kläckning efter 2–3 veckor. Antalet snäckor styrs helt av mängden mat: minska fodret så minskar populationen.

Helt fredlig och äter inte friska växter, bara döda och murkna växtdelar. Passar med allt utom snäckätare som Helenasnäcka och Botia. Utmärkt i räkkar, den bryter ner foderrester och håller nere biofilmen. Undvik koppar.

Blivit för många? Läs Snäckplåga? Därför har du fler snäckor än du tror.

• Vittrat, gropigt skal: för mjukt eller för surt vatten. Höj GH och KH.
• Kryper upp ur vattnet: dåliga vattenvärden eller syrebrist. Testa vattnet.
• Plötslig död: koppar i medicin, gödning eller nytt vatten.
• Explosionsartad förökning: överfodring. Snäckantalet följer mängden mat, inte tvärtom.

Vi låter posthornssnäckor gå i räkkaren som städpatrull. Blir de för många är det alltid ett tecken på att vi matat för mycket, inte att snäckorna är ett problem i sig.

Posthornssnäcka: platt, spiralformat skal i rött, brunt eller blått. Äter alger, matrester och döda växtdelar. Hermafrodit: två räcker för en koloni.