Limnophila sessiliflora kommer från Asien och kallas ambulia i handeln. Den förväxlas ofta med Cabomba, som ser snarlik ut men är betydligt kinkigare. Sessiliflora klarar svagt ljus, behöver inget CO2 och växer snabbt även under enkla förhållanden, vilket gjort den till en klassisk nybörjarväxt. Ett kuriosum: bladen stänger sig delvis på natten.

Fint flikiga, ljusgröna blad i kransar runt en upprätt stjälk, mycket lik Cabomba men mjukare och tätare. Blir 30–50 cm hög. I starkt ljus blir topparna kompaktare och något ljusare.

• Temperatur: 18–28 °C.
• pH: 6,0–8,0.
• GH och KH: GH 2–20, KH 1–15.
• Näring: järn och mikronäring är oftast det som saknas i akvarier med få fiskar. Makronäring (kväve, fosfor) kommer från fisken.
• Nitrat: växter behöver nitrat. I ett kar med mycket växter och lite fisk kan det behöva tillsättas.

Ljusbehov: Lågt till medel. CO2 behövs inte alls.

Plantera stjälkar en och en, eller låt dem flyta fritt. Beskär genom att klippa av toppar och plantera om, den gamla stjälken skjuter nya skott. Växer snabbt och behöver ofta beskäras varannan vecka. Kan tappa nedre blad vid ljusbrist, klipp då och plantera om topparna.

Utmärkt i nystartade kar mot alger tack vare den snabba näringsupptagningen. De täta, fjäderlika bladen är perfekta som skydd för räk- och fiskyngel, och som lekplats för romspridande fiskar. Fungerar också som bakgrundsväxt eller flytande skugga.

Sidoskott: klipp toppar och plantera om Sätt de nya plantorna med gott om avstånd, de växer snabbt ihop.

Limnophila sessiliflora fungerar med i princip alla fiskar och räkor. Räkor betar biofilm på bladen utan att skada växten. Undvik växtätande ciklider, stora plecos som raspar på blad, och arter som gräver kraftigt i botten.

• Gula eller genomskinliga blad: järn- eller mikronäringsbrist. Gödsla.
• Alger på bladen: för mycket ljus i förhållande till näring och CO2. Korta belysningstiden.
• Växer inte: för lite ljus eller näring.
• Smälter efter inköp: normalt vid omställning från emers (luftodlad) till submers form. Nya blad kommer.

Sessiliflora är vår standardväxt i yngelkar. De täta bladen ger yngel skydd samtidigt som den snabba tillväxten håller näringen nere.

Limnophila sessiliflora: ser ut som Cabomba men är betydligt tåligare. Klarar svagt ljus och behöver inget CO2. Bladen stänger sig delvis på natten.

Trichogaster chuna beskrevs 1822 från Indien och Bangladesh, där den lever i lugna, växtrika vatten. Den är en labyrintfisk som andas atmosfärisk luft. Till skillnad från dvärggurami (T. lalius), som ofta bär på virussjukdomar från massodling, är honungsguramin tålig och fridsam, och ett betydligt bättre val för samhällsakvariet.

Hanarna blir honungsgula till orangeröda vid könsmognad, med mörk strupe och buk under lek. Honorna är beige till gråbruna med en svag längslinje. Båda könen har trådlika bukfenor som de känner av omgivningen med.

• Temperatur: 22–28 °C.
• pH: 6,0–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 2–15, KH 1–10.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 60–280 ppm.

Lugnt vatten med svag strömning. Som labyrintfisk går den upp till ytan för att andas, så luftrummet mellan vattenyta och lock ska vara varmt och fuktigt. Kraftig strömning stressar den och förstör bubbelbon.

Tät växtlighet med flytväxter är viktigast: flytväxterna används som förankring till bubbelboet och ger trygghet. Mörk botten, rötter och lövförna. Öppna ytor behövs inte, den rör sig lugnt i mellanvattnet.

Allätare. Flingor och granulat som bas, kompletterat med frusen artemia, daphnia, cyclops och mygglarver. Levande föda triggar lek och färg.

Bubbelbobyggare. Hanen bygger ett bo av luftbubblor under ett flytblad, uppvaktar honan och omfamnar henne under boet. 100–300 ägg som hanen samlar upp och vaktar. Kläckning efter 1–2 dygn, ynglen frisimmande efter 3. Ta bort honan efter lek och hanen när ynglen simmar. Ynglen är mycket små: infusorier eller flytande yngelfoder första veckan. Håll luftrummet varmt och fuktigt, labyrintorganet utvecklas vid 3–4 veckors ålder.

En av de fridsammaste fiskarna som finns. Passar med Corydoras, Otocinclus, små tetror, rasboror och räkor. Undvik snabba matkonkurrenter, den äter långsamt, samt fenbitare som nyper i bukfenorna. Ett par eller en hane med två honor.

• Hanen jagar honan: efter lek. Ta ut honan när äggen är lagda.
• Äter inte: för snabba konkurrenter i karet. Mata på flera ställen.
• Ynglen dör vid 3–4 veckor: för kallt eller torrt luftrum när labyrintorganet utvecklas. Håll lock på och luften fuktig.

Vi odlar honungsgurami i lugna kar med tjockt lager flytväxter. Locket hålls på hela tiden under yngeluppfödningen, luftrummet måste vara varmt och fuktigt när labyrintorganet utvecklas.

Honungsgurami: betydligt lugnare än dvärggurami. Hanen blir honungsgul till orange vid lek. Bubbelbobyggare, lättodlad.

Otocinclus är ett släkte små sugmalar från Sydamerika, med ett tjugotal arter som säljs blandade i handeln. De är bland de få fiskar som verkligen lever på alger och biofilm. Nästan alla i handeln är vildfångade och kommer stressade och undernärda, vilket förklarar den höga dödligheten första veckorna. Ett moget kar med synlig påväxt är avgörande.

Liten, brun kropp med en mörk längslinje och ljus buk, samt sugmunn. Arterna skiljs på detaljer i mönstret. Honorna blir bredare sedda uppifrån, hanarna slankare. Könsskillnaderna är små.

• Temperatur: 21–27 °C.
• pH: 6,0–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 2–12, KH 1–8.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 60–250 ppm.

God ytrörelse och måttlig strömning räcker. Undvik helt stillastående vatten, särskilt i varma, tätplanterade kar där syret sjunker nattetid.

Ett inkört kar med alger och biofilm på glas, sten och rötter. Släta ytor att beta på är viktigare än gömställen. Växter med breda blad, rötter och mörk botten. Undvik att sätta in Otocinclus i ett nystartat, kliniskt rent kar, de svälter.

Allätare. Flingor och granulat som bas, kompletterat med frusen artemia, daphnia, cyclops och mygglarver. Levande föda triggar lek och färg.

Odlas sällan i akvarium, de flesta rapporterade lekar är oavsiktliga. Äggen läggs på glas och blad. De i handeln är i huvudsak vildfångade, vilket gör dem känsliga första veckorna.

Mycket fredlig och helt räksäker. Passar i nästan alla lugna kar: tetror, rasboror, Corydoras, dvärgciklider, guppy och räkor. Undvik allt som är stort nog att äta en 4 cm fisk. Håll minst 6, de är sociala och betar tillsammans.

• Dör första veckorna: vanligast av allt. Vildfångade, stressade och undernärda fiskar sätts i nystartade kar utan alger. Sätt bara in dem i ett moget kar och komplettera med gurka och zucchini direkt.
• Insjunken buk: svält. Alger räcker inte alltid, ge blancherad grönsak.
• Hänger stilla vid ytan: syrebrist eller för varmt.

Otocinclus är den art vi är noggrannast med vid inköp: de går bara i inkörda kar med synlig påväxt, och får blancherad gurka direkt från dag ett.

Otocinclus: äter alger på riktigt, till skillnad från många ”algätare”. Kräver ett inkört kar med etablerad påväxt. Håll minst 6, de är sociala.

Haludaria fasciata beskrevs 1849 från Kerala i sydvästra Indien och hette länge Puntius fasciatus. Den kallas melonbarb för hanarnas melonröda färg vid lek. Arten kommer från kustnära floder i Västra Ghats och trivs något svalare än många tropiska fiskar.

Gulröd till melonröd kropp med tre till fyra svarta tvärband. Hanarna blir intensivt röda vid könsmognad och lek, honorna är fylligare och gulaktiga. Färgen är starkast i grupp och mot mörk botten.

• Temperatur: 22–27 °C.
• pH: 6,0–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 3–15, KH 2–10.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 80–300 ppm.

God ytrörelse och måttlig strömning räcker. Undvik helt stillastående vatten, särskilt i varma, tätplanterade kar där syret sjunker nattetid.

Tät växtlighet i kanterna med öppen simyta i mitten, mörk botten och gärna flytväxter som dämpar ljuset. Rötter och löv ger struktur och gömställen. Fisken visar mer färg och rör sig öppnare i ett kar med skugga än i ett kalt, ljust kar.

Allätare. Flingor och granulat som bas, kompletterat med frusen artemia, daphnia, cyclops och mygglarver. Levande föda triggar lek och färg.

Romspridare i mossa och finbladiga växter. Konditionera med frusen föda, låt gruppen leka över lekgaller. Äggen kläcks efter 1–2 dygn. Ynglen tar infusorier första dagarna, sedan artemia. Relativt lättodlad.

Fredlig stimfisk för samhällsakvarium med Corydoras, Ancistrus, regnbågar och lugna ciklider. Håll minst 6, gärna 8. Räkyngel äts.

• Bleka, gömmer sig: för liten grupp, för starkt ljus eller stress från andra fiskar.
• Vita prickar: vitprickssjuka, ofta efter temperatursvängning.
• Fenröta: dålig vattenkvalitet eller fenbitare.
• Slöa, andas snabbt: syrebrist eller för hög temperatur.

Melonbarben leker villigt när gruppen konditionerats med frusen föda och temperaturen höjs ett par grader efter ett stort vattenbyte.

Melonbarb: melonröd kropp med svarta band hos hanar. Fredlig, passar i samhällsakvarium. Trivs något svalare än tropiskt standard.

”Blackworms” i handeln är oftast Lumbriculus variegatus, en nordamerikansk och europeisk sötvattensmask som lever i rent, syrerikt vatten. Äkta Tubifex, slamrörsmask, lever i näringsrika bottnar och kan bära på föroreningar från sitt ursprung, varför Lumbriculus är det säkrare valet. Båda används som levande proteinfoder och är oöverträffade för att få fiskar i lekstämning.

Trådsmala, mörkröda till bruna maskar på 2–10 cm som slingrar sig aktivt i vattnet. Rörelsen är just det som triggar bytesreflexen hos fisk. De saknar kön i praktisk mening och förökar sig genom att dela på sig.

• Förvaringstemperatur: 4–10 °C i kylskåp. Vid rumstemperatur bryts de ner snabbt.
• Vatten: rent och syrerikt. Skölj dagligen under kallt rinnande vatten.
• Hållbarhet: flera veckor i kylskåp med daglig sköljning.
• Hygien: kasta partier som luktar illa eller blivit gråa. Dåliga maskar är en vanlig smittkälla.
• Odlingsvatten: vanligt avkloreringat kranvatten fungerar.

Maskarna andas genom huden och tål inte syrefattigt, stillastående vatten. En luftsten i odlingskärlet och ett tunt vattenlager räcker. Vid förvaring i kylskåp klarar de sig utan luftning eftersom kallt vatten håller mer syre, men de måste sköljas dagligen.

Odlas enklast i en låg plastback med två till tre centimeter vatten, en bit skumgummi eller ett lager torkade löv som substrat, och en luftsten. Placeras svalt och mörkt. Matas sparsamt med fiskfoder eller mald havregryn. Skörda genom att lyfta ut skumgummit och skölja ur maskarna.

Maskarna själva äter nedbrytande organiskt material: fiskfoder, mald havregryn, döda blad. Mata odlingen sparsamt, överskott ruttnar och drar syre. Som fiskfoder ges de levande, sköljda, i små portioner.

Delar sig genom fragmentering: en mask som delas blir två nya individer. Populationen fördubblas ungefär var eller varannan vecka i en välskött odling. Ingen parning eller äggläggning behövs, vilket gör odlingen enkel att komma igång med och svår att misslyckas med så länge syret räcker.

Används som foder till nästan alla arter: Channa, ciklider, Corydoras, plecos, blåögon och regnbågsfiskar. Extra värdefullt vid konditionering inför lek och till yngel som växer. Mata i en foderkon eller små portioner, maskar som gräver ner sig i substratet och dör försämrar vattenkvaliteten.

• Maskarna dör i kylskåpet: sköljs för sällan. Skölj dagligen under kallt rinnande vatten.
• Grått eller illaluktande parti: kasta det. Dåliga maskar är en vanlig smittkälla.
• Maskar gräver ner sig i akvariet: mata mindre portioner, gärna i foderkon.
• Odlingen stannar av: för lite syre eller för varmt. Luftsten och svalare placering.

Vi odlar blackworms i låga backar med skumgummi och luftsten och håller dem svalt. Det är vårt viktigaste konditioneringsfoder inför lek, särskilt till Channa, Corydoras och plecos.

Blackworms & Tubifex: blackworms (Lumbriculus) är renare och säkrare än äkta Tubifex. Utlöser lek hos nästan alla arter. Odlas enkelt i eget kärl, förvaras i kylskåp.