Corydoras habrosus är tillsammans med C. pygmaeus och C. hastatus en av de tre ”dvärgcorydoras”. Den beskrevs 1960 från Orinocos floodplains i Venezuela. Till skillnad från de två andra, som simmar fritt i mellanvattnet, håller habrosus sig på botten som en vanlig Corydoras, bara i miniatyr.

Beige kropp med svarta, oregelbundna fläckar som bildar ett brutet band längs sidan, ”salt och peppar”-teckning. Honorna är märkbart större och rundare, hanarna knappt 2 cm. Svårt att könsbestämma innan de är fullvuxna.

• Temperatur: Corydoras kommer från strömmande, ofta relativt svala vatten. Håll dig i nedre delen av intervallet för längre livslängd, och undvik snabba svängningar.
• pH: lätt surt till neutralt är bäst. Odlade generationer tål upp till 7,5–8,0 utan problem.
• GH och KH: mjukt till medelhårt. För lek är mjukt vatten viktigt, för hållning är det inte kritiskt.
• Nitrit och ammoniak: 0. Corydoras är känsliga för nitrit och för smutsig botten, som ger skäggtömsinfektioner.
• Salt: tål inte salt. Undvik saltbehandlingar helt.

Corydoras andrar tarmluft och far upp till ytan för att ”snappa” luft, det är normalt. De uppskattar ändå väl syresatt vatten och måttlig strömning, gärna med ett utlopp som ger lite rörelse längs botten. Luftsten eller svampfilter räcker i mindre kar.

Mjuk sandbotten är det viktigaste. Corydoras filtrerar sand genom gälarna efter mat, och vasst grus sliter av skäggtömmarna. Lägg till rötter, löv och skuggade partier, samt några öppna sandytor att böka på. Dämpad belysning och flytväxter gör dem tryggare och mer aktiva dagtid.

Allätare som bökar i botten. Sjunkande pellets och tabletter av bra kvalitet som bas, kompletterat med frusna mygglarver, artemia, daphnia och blackworms. Mata på kvällen så att de får äta i lugn och ro. De ”städar” inte, de behöver egen mat.

Leker gärna i det ordinarie karet om det är tätt planterat. Rommen läggs på mossa och finbladiga växter, några få ägg i taget. Ynglen är mycket små, första veckan behövs infusorier eller flytande yngelfoder, sedan mikromask och artemia. I ett räkkar med mossa överlever ofta några yngel av sig själva.

Perfekt i nanokar med räkor, Pseudomugil, Galaxyrasbora och Endler. Undvik allt som är stort nog att äta en 2 cm fisk, även fredliga arter som större tetror. Håll minst 8–10, de är skygga i små grupper.

• Avnötta skäggtömmar: vasst grus eller smutsig botten. Byt till sand, håll botten ren.
• Röda fläckar på buk och fenbaser: bakterieinfektion, ofta från dålig botten eller nitrit. Vattenbyten, rent substrat.
• Hänger vid ytan: för varmt eller syrebrist. Sänk temperaturen, öka ytrörelsen.
• Bleka, håller sig gömda: för liten grupp eller för starkt ljus. Minst 6, gärna 10.

Vi använder vår mjuka brunn eller osmosvatten till lekkaren, eftersom hårt vatten ger dålig befruktning hos de flesta Corydoras. Rommen flyttas till ett litet kläckkar med luftsten och några ekblad mot svamp.

Corydoras habrosus: en av tre dvärgarter, håller sig på botten till skillnad från pygmaeus. Från 40 liter, minst 8–10 i grupp. Räksäker och räkvänlig.