Apistogramma cacatuoides beskrevs 1951 och är den mest hållna dvärgcikliden i hobbyn. Den kommer från grunda, lövfyllda biflöden i övre Amazonas. Namnet syftar på hanens höga, taggiga ryggfena som liknar en kakaduas kam. Till skillnad från de flesta Apistogramma är den odlad i generationer och tål betydligt hårdare vatten än vildformen, vilket gör den till den självklara startarten.

Hanarna blir 7–8 cm med förlängda ryggfensstrålar och stjärtfena i rött, orange och gult beroende på avelslinje (Double Red, Triple Red, Orange). Honorna är 5 cm, brungrå normalt men lyser knallgula med svart bukfläck när de vaktar yngel. Könen syns tydligt från 3 månaders ålder.

• Temperatur: 24–29 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 5,0–7,0. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 1–8, KH 0–4. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 30–150 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

Harem: en hane håller revir över 2–3 honor som var och en har en grotta. Honan lägger 50–120 ägg i taket på grottan, vaktar och vänder dem. Kläckning efter 2–3 dygn, frisimmande efter ytterligare 4–5. Honan leder yngelstimmet i flera veckor och blir mycket aggressiv, hanen håller ytterrevir. Yngel tar nykläckt artemia direkt. Vattnets pH styr könsfördelningen: under pH 6 blir de flesta hanar, över 6,5 fler honor.

Fredlig mot annat än artfränder. Passar utmärkt med tetror, rasboror, Corydoras, Ancistrus och regnbågar. Undvik andra bottenlevande dvärgciklider i samma kar under 200 liter. Räkyngel äts, vuxna räkor klarar sig oftast i tätt planterade kar.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Apistogramma cacatuoides: den tåligaste Apistogramma, klarar även hårdare vatten. Hanen har kammliknande ryggfena, honan blir knallgul med yngel. En hane till 2–3 honor, gott om gömställen.