Nannacara anomala beskrevs 1905 från kustnära vattendrag i Guyana och Surinam. Den är en av de tåligaste dvärgciklidena och klarar vanligt svenskt kranvatten utan problem. Det som gör den speciell är honans lekbeteende: hon byter till ett svartvitt schackmönster och försvarar ynglen mot fiskar många gånger sin storlek.

Hanarna är 7–8 cm, guldgröna med metallglans och blåa fenkanter. Honorna är 4–5 cm, brungula normalt men slår om till ett tydligt svartvitt schackrutigt mönster när de vaktar yngel. Storleksskillnaden gör könen lätta att skilja från 3 månaders ålder.

• Temperatur: 24–28 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 6,0–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 2–12, KH 1–8. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 60–250 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

Substratlekare: rommen läggs på en flat sten, i en grop eller under en rot, inte i sluten grotta. 100–300 ägg. Honan vaktar ensam och blir extremt aggressiv, hanen körs ofta bort. Kläckning efter 2–3 dygn, frisimmande efter 4–5. Ynglen tar artemia direkt och växer snabbt. En av de lättaste dvärgciklidena att få kullar på.

Fredlig utanför lek. Passar med tetror, rasboror, Corydoras, Ancistrus och regnbågar. Under yngelvård tar honan över halva karet, planera för det. Räkyngel äts.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Nannacara anomala: hanen guldglänsande, honan blir schackrutig och orädd med yngel. Tålig, klarar vanligt kranvatten. Substratlekare, inte grottlekare.