Palettcikliden, Pelvicachromis pulcher, beskrevs 1901 från kustnära vatten i södra Nigeria och Kamerun. Den kallas även kribensis eller bara ”krib”, efter det gamla namnet Pelmatochromis kribensis. Den har hållits i akvarier sedan 1950-talet och är en av de mest lättodlade ciklidena överhuvudtaget. ”Super Red” är en urvalsodlad form där honans röda buk och hanens röda fenkanter är kraftigt förstärkta.

Till skillnad från de sydamerikanska dvärgciklidena kommer palettcikliden från vatten som kan vara både mjuka och ganska hårda, och den klarar svenskt kranvatten utan problem. Vissa populationer lever till och med i svagt bräckt vatten nära kusten.

Här är arten ovanlig: det är honan som är den färgstarkaste. Vid lek får hon en lysande körsbärsröd, nästan lackglänsande buk och böjer kroppen i en banan mot hanen för att visa upp den. Hanen blir större, slankare, med spetsigare rygg- och stjärtfena och gula till röda fenkanter samt ofta ögonfläckar i stjärtfenan.

Super Red-formen är selekterad för intensivare röd buk hos honan och kraftigare rött i hanens fenor. Könen går att skilja från cirka 4 månaders ålder på fenformen: hanens stjärtfena är spetsig, honans rundad.

• Temperatur: 24–28 °C. Temperaturen styr könsfördelningen i kullen: låg temperatur (runt 24 °C) ger fler honor, hög (28 °C) fler hanar.
• pH: 6,0–7,8. Arten är ovanligt flexibel och klarar både mjukt surt och medelhårt neutralt vatten.
• GH och KH: GH 5–20, KH 3–12. Svenskt kranvatten fungerar i de flesta kommuner utan justering.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 120–350 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Palettcikliden kommer från långsamt rinnande, växtrika kustvatten och behöver ingen kraftig ström. Undvik däremot helt stillastående vatten i varma, tätplanterade kar.

Grottor är det viktigaste: en lerkruka på sidan, ett kokosnötskal med hål eller ett lerrör per par. Sandbotten som de kan gräva i, rötter, löv och tät växtlighet i kanterna. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt. Ett par gräver gärna om under grottan, så plantera inte precis intill.

Allätare. Frusna mygglarver, artemia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat och en del vegetabiliskt. Levande eller frusen föda triggar lek. De betar också alger och biofilm från stenar, vilket är ovanligt bland ciklider av den här typen.

En av de allra lättaste ciklidena att odla. Honan uppvaktar hanen genom att visa upp sin röda buk i en böjd ”banan-position”. Paret rensar en grotta och honan lägger 50–300 ägg i taket, ofta klarröda eller orange. Hon stannar inne och vaktar rommen, hanen håller ytterrevir och kör bort allt som närmar sig.

Kläckning efter 2–3 dygn, ynglen frisimmande efter ytterligare 4–5. Båda föräldrarna leder sedan yngelstimmet i flera veckor och är påfallande kompetenta föräldrar: de vallar ynglen, spottar tillbaka strövare och varnar med fenrörelser. Ynglen tar nykläckt artemia direkt.

Temperaturen styr könen: runt 24 °C blir de flesta yngel honor, runt 28 °C blir de flesta hanar. Sikta på 25–26 °C för en jämn fördelning. Det är en av få akvariefiskar där det här är väldokumenterat och lätt att styra.

Fredlig utanför lek och passar i vanliga samhällsakvarium med tetror, barbar, regnbågsfiskar, Corydoras och Ancistrus. Under yngelvård tar paret ett revir på 40–50 cm och försvarar det bestämt, så planera karet med det i åtanke. Andra bottenlevande ciklider bör undvikas i kar under 200 liter. Räkyngel äts, vuxna räkor klarar sig ofta i tätt planterat kar.

• Bara hanar i kullen: för hög temperatur. Sänk till 25–26 °C för jämnare fördelning.
• Paret äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig vid tredje eller fjärde kullen.
• Hanen jagar honan: för litet kar eller för få gömställen.
• Bleka färger: för starkt ljus, ljus botten eller stress. Mörk botten och skugga ger full färg.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar och håller 25–26 °C just för att få jämn könsfördelning, annars blir kullarna lätt hanöverskott. Föräldrarna får sköta de första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Palettciklid Super Red är en av de bästa ciklidena för den som vill prova sig på yngelvård för första gången: tålig i svenskt kranvatten, lättodlad, med kompetent föräldravård och en hona som är vackrare än hanen.

Crenicichla compressiceps beskrevs 1986 från Rio Tocantins i Brasilien och är en av de allra minsta pikeciklidena. Trots storleken är den en fullfjädrad rovfisk med samma jaktbeteende som sina 40 cm stora släktingar. Den kommer från strömmande, klippiga partier och vill ha ström och gömställen.

Slank, gulbrun kropp med en mörk längslinje och rader av svarta fläckar, samt en tydlig ögonfläck vid stjärtroten. Hanarna blir större med spetsigare fenor, honorna får röd buk och rundade fenor vid lek.

• Temperatur: 25–29 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 6,0–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 2–12, KH 1–6. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 60–250 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

Grottlekare i trånga hålor. Honan lägger 50–150 ägg, båda föräldrar vaktar. Kläckning efter 3 dygn. Ynglen är stora och tar artemia direkt. Kräver ström, varmt vatten och gott om håligheter. Paret måste få bilda sig själva ur en grupp.

Rovfisk. Allt under 4 cm är mat, inklusive räkor och yngel. Passar med större tetror, barbar och plecos i strömmande kar. Undvik små arter helt.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Crenicichla compressiceps: bara 10 cm, den minsta Crenicichla. Rovfisk: äter allt under 4 cm. Parbildande grottlekare, revirhävdande.

Apistogramma atahualpa beskrevs 1997 från Rio Nanay i Peru och är uppkallad efter den siste inkahärskaren. Den lever i extremt mjukt, surt svartvatten med pH ner mot 4 och nästan omätbar hårdhet. Det gör den till en av de mer krävande Apistogramma, men också en av de vackraste.

Hanarna är orangeröda till eldröda med blå glans i fenorna och blå streck i ansiktet, och blir 6 cm. Honorna är gulaktiga med svart teckning vid lek. Färgen kräver rätt vatten, i hårt vatten blir hanen matt och blek.

• Temperatur: 25–29 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 4,5–6,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 0–5, KH 0–2. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 20–80 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

Kräver osmosvatten med torv eller ekblad, pH 5,0–5,5 och GH under 3. Honan lägger 30–60 ägg i grotta och vaktar. Kläckning efter 3 dygn. Ynglen är små och känsliga, artemia från dag ett och mycket rent vatten. Låg befruktning är vanlig om vattnet inte är tillräckligt mjukt.

Fredlig men kräver artrent eller mycket lugnt kar för att våga visa färg. Passar med små tetror från samma biotop. Undvik konkurrens och starkt ljus.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Apistogramma atahualpa: hanen är eldröd med blå glans, en av släktets vackraste. Kräver extremt mjukt, surt svartvatten. För den erfarne, inte en förstaapisto.