Melanotaenia praecox

/0 Kommentarer/i /av

Melanotaenia praecox – Artbeskrivning

Melanotaenia praecox, även känd som Neonregnbågsfisk, är en av de mest populära regnbågsfiskarna i akvariehobbyn. Denna art är mindre än många andra Melanotaenia-arter men kompenserar med sin fantastiska färgprakt. Dess skimrande blå kropp och klarröda fenor gör den till ett blickfång i vilket akvarium som helst. Den är fredlig, aktiv och lättskött, vilket gör den till ett utmärkt val för både nybörjare och mer erfarna akvarister.

—

Allmän information

Vetenskapligt namn: Melanotaenia praecox

Familj: Melanotaeniidae

Ursprung: Floder i Papua Nya Guinea

Maxstorlek: 5–6 cm

Livslängd: 4–6 år vid god skötsel

—

Utseende och särskilda kännetecken

Färg och mönster:

Kroppen har en skimrande blå eller silveraktig ton som kan förändras beroende på ljus och humör.

Fenorna är starkt röda (hos hanar) eller orange (hos honor).

Kroppsform:

Typisk regnbågsfiskform: något hoptryckt, oval och med en djup kropp.

Liksom andra regnbågsfiskar har de en tvådelad ryggfena.

Könsskillnader:

Hanar: Starkare färger, längre och spetsigare fenor, samt något större och djupare kropp.

Honor: Mer diskret färg och kortare fenor.

—

Akvarieförhållanden

1. Akvariets storlek

Minst 80 liter för en liten grupp (6–8 individer), men helst 100 liter eller större för att ge dem gott om simutrymme.

2. Vattentemperatur

22–28 °C (optimalt kring 24–26 °C).

3. pH-värde

6,5–7,5. De trivs bäst i neutralt till lätt alkaliskt vatten.

4. Vattenhårdhet (dGH)

5–15 °dGH (måttligt mjukt till medelhårt vatten).

5. Inredning

Växter: Tätplanterat akvarium med öppna simytor fungerar bäst. De uppskattar flytväxter och tät växtlighet i bakgrunden.

Belysning: Stark belysning framhäver deras skimrande blå färg.

Filtrering: En effektiv filterlösning som ger syresatt vatten är viktigt. De gillar en viss vattenrörelse men inte alltför starka strömmar.

6. Vattenkvalitet

De är känsliga för höga nitrathalter, så regelbundna delvattenbyten (ca 30 % per vecka) är viktiga.

—

Foder och utfodring

Allätare: Melanotaenia praecox äter både animaliskt och vegetabiliskt foder.

Favoritfoder:

Små levande eller frysta foder som daphnia, artemia, cyklops och mygglarver.

Torrfoder:

Högkvalitativa flingor eller mikropellets accepteras, gärna sådana som förstärker färgerna.

Foderzon:

De äter i de övre och mellersta vattenlagren.

Utfodringsfrekvens:

Mata 2–3 gånger per dag i små portioner.

—

Socialt beteende

Stimfisk:

De ska hållas i grupper om minst 6–8 individer, men gärna fler.

Hanarna uppvisar vackra färgskiftningar när de tävlar om dominans och uppvaktar honorna.

Fredlig natur:

Perfekta för sällskapsakvarier. Passar utmärkt med tetror, rasboror, små ciklider (exempelvis Apistogramma), pansarmalar och andra fredliga arter.

Aktivitet:

Mycket aktiva simmare som rör sig snabbt genom vattnet.

—

Odlingsguide

1. Könsskillnader

Hanar: Kraftigare och färgstarkare med spetsigare fenor.

Honor: Mindre färgintensiva och mer avrundade fenor.

2. Förberedelser för lek

Gruppstorlek: Håll en grupp på minst 6 individer.

Vattenparametrar: Mjukt till medelhårt vatten med temperatur på 26–28 °C och pH kring 6,8–7,2.

Lekmiljö: Tätplanterat akvarium eller lek-moppar där äggen kan fästas.

Konditionering: Mata vuxna individer med mycket levande foder för att trigga lek.

3. Lekbeteende

Hanarna uppvaktar honorna genom att visa upp sina fenor och simma intensivt runt dem.

Honan sprider sina ägg i finbladiga växter eller lek-moppar, där de befruktas av hanen.

4. Rom och kläckning

Äggen kläcks efter 7–10 dagar, beroende på temperatur.

Rommen är klibbig och fäster sig på växter eller andra ytor.

5. Yngelvård

Föräldrarna kan äta sina egna ägg, så äggen kan med fördel flyttas till ett separat yngelkar.

Ynglen är mycket små och behöver infusorier eller mikrofoder de första dagarna.

Efter 4–5 dagar kan de börja äta nykläckt artemia.

—

Skötselråd – sammanfattning

1. Gruppstorlek: Håll alltid i stim om minst 6–8 individer.

2. Akvarieinredning: Ge dem växter, men lämna även öppna simytor.

3. Vattenkvalitet: Regelbundna vattenbyten och god filtrering.

4. Varierat foder: Kombinera levande, fryst och torrt foder.

5. Odling: Använd lek-moppar eller växter, flytta rommen för att öka överlevnaden.

—

Avslutande ord

Melanotaenia praecox är en underbar, färgsprakande stimfisk som gör sig perfekt i välskötta sällskapsakvarier. De är relativt lättskötta men kräver rent vatten och en aktiv grupp för att må bra. Med rätt skötsel och en varierad kost visar de upp sina mest lysande färger, och med lite tålamod kan man även få dem att leka och föröka sig.

pseudomugil luminatus

/0 Kommentarer/i , /av

Pseudomugil luminatus – Artbeskrivning

Pseudomugil luminatus, ofta kallad ”Red Neon Blue Eye” eller ”Luminous Blue Eye”, är en fantastisk liten regnbågsfisk som blivit populär i akvariehobbyn tack vare sina levande röda och orangea färger i kombination med lysande blå ögon. Den är en relativt ny art i handeln och liknar andra Pseudomugil-arter men har ett mer intensivt färgschema. Det är en aktiv och fredlig art som passar utmärkt i sällskapsakvarium.

—

Allmän information

Vetenskapligt namn: Pseudomugil luminatus

Familj: Pseudomugilidae

Ursprung: Små vattendrag i Papua Nya Guinea

Maxstorlek: 4–5 cm

Livslängd: 3–5 år vid god skötsel

—

Utseende och särskilda kännetecken

Färg och mönster:

Hanarna har klarröd eller orange kropp med en tydlig neonliknande lyster.

Ryggfenan och analfenan är ofta markerade med svarta kanter och gula eller röda toner.

Honorna har en mer diskret färgskala, ofta med ljusare kropp och mindre intensiv färgsättning i fenorna.

Ögon: Stora, klarblå ögon – ett typiskt drag hos Pseudomugil-fiskar.

Fenor: Hanarna har längre och mer utbredda fenor än honorna, särskilt de tvådelade ryggfenorna.

—

Akvarieförhållanden

1. Akvariets storlek

Minst 40–60 liter för en liten grupp (6–8 individer). För ett mer naturligt stim beteende rekommenderas dock 80 liter eller större.

2. Vattentemperatur

24–28 °C.

3. pH-värde

6,0–7,5 (de trivs bäst i svagt surt till neutralt vatten).

4. Vattenhårdhet (dGH)

2–12 °dGH (mjukt till måttligt hårt vatten).

5. Inredning

Växter: Tätplanterat med finbladiga växter såsom javamos, hornört eller flytväxter.

Belysning: Måttlig till stark belysning framhäver deras färger, särskilt hanarnas röda och orangea nyanser.

Filtrering: Mjukt vatten med god cirkulation är viktigt, men undvik för stark ström.

6. Vattenkvalitet

De är känsliga för dålig vattenkvalitet, så regelbundna delvattenbyten (ca 25 % varje vecka) är nödvändiga.

—

Foder och utfodring

Allätare: Pseudomugil luminatus äter både animaliskt och vegetabiliskt foder, men föredrar små byten.

Favoritfoder:

Levande eller fryst artemia, daphnia, cyklops och mygglarver.

Torrfoder:

Mikropellets eller finfördelade flingor kan accepteras, men fiskarna föredrar ofta rörligt foder.

Foderzon:

De äter i de övre och mellersta vattenlagren, så se till att maten flyter eller sjunker långsamt.

Utfodringsfrekvens:

Små måltider 2–3 gånger per dag rekommenderas för att säkerställa att alla får tillräckligt med mat.

—

Socialt beteende

Stimfisk:

Bör alltid hållas i grupper om minst 6–8 individer, gärna fler.

I en större grupp blir hanarnas färguppvisningar mer intensiva, särskilt när de utmanar varandra i lekfulla rivaliteter.

Fredlig natur:

Perfekt för sällskapsakvarier. Passar bra med andra små, fredliga arter som tetror, rasboror och dvärgrasboror.

Aktivitet:

De är livliga och simmar ofta i de övre vattenlagren.

—

Odlingsguide

1. Könsskillnader

Hanar: Färggladare, längre och mer utbredda fenor.

Honor: Mindre färgstarka, ofta mer gulaktiga och med kortare fenor.

2. Förberedelser för lek

Grupp: Håll en grupp med fler honor än hanar för bästa odlingsresultat.

Lekmiljö: Tätplanterat akvarium eller använd lek-moppar (syntetiska trådar där rommen fastnar).

Konditionering: Mata föräldrarna med näringsrikt levande eller fryst foder i någon vecka innan leken.

3. Lekbeteende

Hanarna uppvaktar honorna genom att spreta ut sina fenor och vibrera intensivt.

Honan lägger små, klibbiga ägg på växter eller lek-moppar.

4. Rom och kläckning

Äggen kläcks efter 7–12 dagar beroende på temperatur.

Rommen kan plockas bort och förflyttas till ett separat akvarium för att öka överlevnaden.

5. Yngelvård

De nykläckta ynglen är mycket små och behöver mikrofoder som infusorier eller flytande yngelfoder.

Efter några dagar kan de matas med nykläckt artemia.

Håll vattnet rent med små, täta vattenbyten och använd gärna en luftpumpsdriven svampfilterlösning.

—

Skötselråd – sammanfattning

1. Gruppstorlek: Minst 6–8 individer för optimalt beteende och hälsa.

2. Akvarieinredning: Tätplanterat med flytväxter och skyddade områden.

3. Vattenkvalitet: Stabilt, syrerikt och rent vatten med lågt nitratinnehåll.

4. Varierat foder: Små levande eller frysta foder ger bäst färgutveckling.

5. Odling: Använd växter eller lek-moppar, flytta äggen till separat kar för bästa överlevnad.

—

Avslutande ord

Pseudomugil luminatus är en fantastisk liten regnbågsfisk som kombinerar intensiva färger, spännande beteende och relativt enkel skötsel. Den passar både nybörjare och mer erfarna akvarister som vill ha en vacker, livlig och fredlig stimfisk i sitt akvarium. Med rätt miljö och skötsel kan de även vara en rolig art att odla, då deras lekbeteende och yngeluppfödning är fascinerande att följa.

Pseudomugil furcatus

/0 Kommentarer/i /av

Pseudomugil furcatus – Artbeskrivning

Pseudomugil furcatus, ofta kallad för “Forktail Blue Eye” eller “Forktail Rainbow”, är en liten men färgstark regnbågsfisk från Nya Guinea. Den kännetecknas av sin kluvna (”forkade”) stjärt, klara blå ögon och intensivt gula fenor. Fisken är populär bland akvarister tack vare sin livlighet, fredliga natur och iögonfallande färger.

—

Allmän information

Vetenskapligt namn: Pseudomugil furcatus

Familj: Pseudomugilidae

Ursprung: Sötvatten i Nya Guinea (Papua-regionen)

Maxstorlek: Ca 5–6 cm

Livslängd: 3–5 år vid god skötsel

—

Utseende och särskilda kännetecken

Färg och mönster:

Hannar har starkt lysande gula rygg-, anal- och stjärtfenor, ibland med svarta eller mörka kanter.

Honorna är ofta något blekare i färgerna och har mindre utstickande fenor.

Ögon: Stora, ljusblå ögon (ett kännetecken för släktet Pseudomugil).

Kroppsform: Slank, något spolformad kropp, där ryggfenorna ofta är tvådelade med en liten framskjuten ryggfena.

Karaktäristisk stjärtfena: Stjärten är kluven (”forkad”) vilket gett arten sitt engelska namn ”Forktail”.

—

Akvarieförhållanden

1. Akvariets storlek

Rekommenderad volym är minst 60–80 liter för en liten grupp på 6–8 individer. Eftersom de är aktiva simmare uppskattar de gärna större yta om möjligt.

2. Vattentemperatur

24–28 °C. De kommer ursprungligen från tropiska, relativt varma vattendrag.

3. pH-värde

Cirka 6,5–7,5. De föredrar neutralt till lätt surt vatten, men kan vara flexibla kring neutralpunkten.

4. Vattenhårdhet (dGH)

5–15 °dGH. Måttligt mjukt till medelhårt vatten fungerar oftast bra.

5. Inredning

Växter: Tätplanterade akvarier med exempelvis javamos, flytväxter eller andra växter som ger skydd och lekplatser.

Belysning: Måttlig till lite starkare belysning framhäver fiskarnas färger, särskilt de gula fenorna.

Filtrering och cirkulation: En jämn, måttlig vattencirkulation uppskattas, men undvik för stark ström.

6. Vattenkvalitet

Hög vattenkvalitet är viktigt. Regelbundna delvattenbyten (ca 25 % varje eller varannan vecka) håller vattnet rent och stabilt.

—

Foder och utfodring

Allätare: Pseudomugil furcatus äter gärna små levande eller frysta foder som artemia, daphnia och cyklops, men kan också vänja sig vid torrfoder i form av flingor eller mikropellets.

Varierad kost: För att fisken ska få optimal färg och hälsa är det bra att variera fodertypen.

Position i vattnet: De är främst ytnära till mellanskiktet i akvariet, så se till att fodret når dessa zoner.

—

Socialt beteende

Stimfisk: Precis som många andra regnbågsfiskar trivs Pseudomugil furcatus bäst i grupp om minst 6–8 individer. Då uppvisar hannarna dessutom sina bästa färger och mest intressanta revirbeteenden gentemot varandra.

Fredlig natur: Kan hållas med andra mindre, lugna fiskarter som exempelvis tetror, rasboror, mindre pansarmalar eller andra fredliga regnbågsfiskar.

Aktivitet: De är pigga, snabba simmare och gillar utrymme. Ett tätt planterat akvarium med öppna simytor är idealiskt.

—

Odlingsguide

1. Könsskillnader

Hanar: Tydligt starkare färger, längre fenor och en mer intensiv gul färg i rygg- och analfenan.

Honor: Lite mindre storlek, mer diskreta färger, kortare och rundare fenor.

2. Lekbeteende

Pseudomugil furcatus leker ofta bland finbladiga växter eller mopp-liknande material (s.k. “spawning mops”).

Hanarna uppvaktar honorna genom att spänna upp fenorna i korta “uppvisningsstrider” mot varandra, vilket också triggar honornas lekbenägenhet.

3. Lekmiljö

Separat lekakvarium: Ett mindre akvarium på 20–40 liter med täta växter eller lek-moppar kan öka antalet överlevande rom.

Vattenvärden: Temp runt 26–28 °C och något mjukare vatten (pH ~6,5–7,0) kan vara fördelaktigt för leken.

Foder: Konditionera avelsgruppen med riklig tillgång på levande eller fryst foder någon vecka innan leken.

4. Rom och kläckning

Honor lägger små romkorn på växter eller lek-moppar. Äggen kläcks normalt inom 10–14 dagar, beroende på temperatur.

Rommen kan plockas bort för att kläckas separat i ett eget kärl med samma vattenvärden, vilket ökar ynglens överlevnad.

5. Yngelvård

När ynglen har kläckts är de mycket små och behöver initialt erbjudas mikroskopiskt foder som infusorier (t.ex. paramecier) eller flytande yngelfoder för äggläggande fiskar.

Efter några dagar till en vecka kan de introduceras till nykläckt artemia, mikromask eller liknande smått foder.

Håll vattnet rent med små, täta vattenbyten och använd gärna en luftpumpsdriven svampfilterlösning för skonsam filtrering.

—

Skötselråd – sammanfattning

1. Gruppstorlek: Håll minst 6–8 individer för naturligt stim-beteende och fin färguppvisning.

2. Akvarieinredning: Ge dem växter, gärna finbladiga eller lek-moppar för lek samt öppna ytor för simning.

3. Vattenkvalitet: Stabilt, rent vatten med regelbundna byten och en temperatur på 24–28 °C.

4. Varierat foder: Små levande eller frysta foder i kombination med kvalitetsflingor eller mikropellets.

5. Odling: Tillhandahåll lek-moppar eller täta växter, samt ge ynglen mikrofoder och god vattenkvalitet för hög överlevnad.

—

Avslutande ord

Pseudomugil furcatus är en fascinerande liten regnbågsfisk som med sina klara färger och pigga beteende kan förgylla vilket sällskapsakvarium som helst. De är relativt lätta att sköta för akvarister som kan erbjuda god vattenkvalitet och lagom stor grupp. Med lite extra ansträngning när det gäller lek och yngeluppfödning kan man få uppleva hela deras intressanta livscykel – från intensiv uppvaktning till växande yngel.

Corydoras duplicareus

/0 Kommentarer/i /av

Corydoras duplicareus – Artbeskrivning

Corydoras duplicareus är en vacker pansarmal inom släktet Corydoras, ofta förväxlad med Corydoras adolfoi på grund av den snarlika färgteckningen. Denna art är relativt fredlig och passar bra i de flesta sällskapsakvarier. Nedan följer en översiktlig artbeskrivning samt råd för skötsel och odling.

—

Allmän information

Vetenskapligt namn: Corydoras duplicareus

Familj: Callichthyidae

Ursprung: Amazonas, Brasilien (främst Rio Negro-området och närliggande bifloder)

Maxstorlek: 5–6 cm

Livslängd: 5–10 år vid god skötsel

—

Utseende och särskilda kännetecken

Färg och mönster:

Corydoras duplicareus har ett svart band som löper från ryggfenan ner över ögat och vidare till nosen.

Precis bakom ryggfenan finns en tydlig orange eller gulaktig fläck (”nackfläck”), vilket är ett av artens starkaste kännetecken.

Kroppen i övrigt är silvervit till ljusgrå med en svag marmorering på sidorna.

Kroppsform: Som andra pansarmalar har de en kompakt kropp med två rader av överlappande ”pansarplåtar” (scutes) längs kroppen.

Mun och skäggtömmar: Den nedåtriktade munnen med korta skäggtömmar (barbeller) hjälper dem att leta föda på botten.

—

Akvarieförhållanden

1. Akvariets storlek

Rekommenderad volym är minst 60–80 liter för en grupp om 5–6 individer. Gärna större om de ska samsas med fler fiskarter.

2. Vattentemperatur

24–27 °C är idealiskt.

3. pH-värde

6,0–7,2. De föredrar svagt surt till neutralt vatten.

4. Vattenhårdhet (dGH)

2–12 °dGH, då arten trivs i mjukt till måttligt hårt vatten.

5. Inredning

Substrat: Använd fin sand eller annat skonsamt, finkornigt bottenmaterial för att undvika skador på skäggtömmarna.

Gömslen: Placera rötter, stenar och tätväxter som ger skyddade platser och dämpar ljuset.

Belysning: Måttlig till dämpad belysning efterliknar deras naturliga miljö och gör dem mer aktiva.

6. Filtrering och syresättning

Ha god filtrering med måttlig cirkulation. Corydoras uppskattar syrerikt vatten, så en luftpump eller utblås som skapar syresättning är bra.

—

Foder och utfodring

Allätare:

De äter huvudsakligen animaliskt foder, men uppskattar även viss mängd vegetabiliskt.

Grundfoder:

Sjunkande pellets eller tabletter anpassade för bottenätare (t.ex. mal- och bottenfoder).

Kompletterande foder:

Fryst och levande foder (röda/vita mygglarver, artemia, daphnia) är mycket uppskattat och hjälper till att hålla dem i god kondition.

Mata i rätt zon:

Se till att maten når botten där de naturligt söker sin föda.

Utfodringsfrekvens:

Flera mindre måltider per dag är bättre än ett stort, för att undvika övermatning och säkerställa att alla i stimmet får äta.

—

Socialt beteende

Stimfisk:

Precis som andra Corydoras är C. duplicareus en stimlevande art. Håll dem i grupper om minst 4–6 individer, helst fler, för att de ska trivas och känna sig trygga.

Fredlighet:

Mycket lugna och fredliga. Kan utan problem hållas med andra snälla fiskar i liknande vattenförhållanden.

Aktivitet:

De är mest aktiva i bottenregionen och uppvisar ofta ett nyfiket beteende, där de letar föda och interagerar med varandra.

—

Odlingsguide

Att få Corydoras duplicareus att leka och lyckas med uppfödning följer i mångt och mycket samma metodik som för andra Corydoras-arter. Med rätt förutsättningar och tålamod kan du få se dem lägga rom och föda upp yngel.

1. Könsskillnader

Honan: Generellt något större och rundare, särskilt när hon är romstinn.

Hanen: Något mindre och slankare.

2. Förberedelser för lek

Grupp: Att ha en grupp på 6–8 vuxna individer ökar chanserna till lek.

Konditionering: Mata regelbundet med proteinrikt foder (levande eller fryst mygglarver, artemia, m.m.) för att stimulera honan att producera rom.

Vattenkvalitet: Håll rent vatten med lågt nitratinnehåll (regelbundna vattenbyten) och stabil temperatur runt 24–26 °C.

Trigga lek: Ett större vattenbyte (20–50 %) med något svalare vatten kan efterlikna regnsäsongen i naturen och stimulera lek.

3. Lekbeteende

Likt andra Corydoras leker de i den så kallade “T-ställningen”, där hanen stimulerar honan. Honan samlar rommen i en “ficka” i sina bukfenor och söker sedan ut en plats att fästa äggen på (ofta akvarierutan eller bredbladiga växter).

4. Hantering av rommen

Skydda rommen: I ett sällskapsakvarium riskerar rommen att bli uppäten av både föräldrar och andra fiskar. För att spara så många ägg som möjligt kan du:

Flytta föräldrarna till ett annat kar efter lek, eller

Försiktigt skrapa loss äggen (med exempelvis ett rakblad) och flytta dem till ett separat yngelkar.

Använd samma vattenvärden som i föräldrakaret för att minimera stress.

5. Kläckning och yngelvård

Kläckningstid: Äggen kläcks inom 3–5 dygn beroende på temperatur.

Utfodring av yngel:

När ynglen förbrukat sin gulesäck (efter ytterligare 1–2 dygn) kan du börja mata dem med finfördelat foder, t.ex. mikromask, infusorier eller nykläckt artemia.

Se till att mata små mängder ofta, och sifona bort överbliven mat så att vattenkvaliteten inte försämras.

Vattenkvalitet: Små, täta vattenbyten (t.ex. 10 % varannan dag) med tempererat vatten förhindrar ansamling av nitrat och andra skadliga ämnen.

—

Sammanfattande skötselråd

1. Grupphållning: Corydoras duplicareus ska alltid hållas i stim om minst 4–6, helst fler.

2. Mjuk botten: Fin sand eller rundad grusbotten är nödvändigt för att skydda skäggtömmarna.

3. Vattenkvalitet: Stabil temperatur, låga halter av nitrat och ett pH runt 6,0–7,2.

4. Allsidig kost: Variera mellan sjunkande pelletstabletter och levande/fryst foder.

5. Lek och uppfödning: För bästa resultat – ge näringsrik kost, håll rent vatten och ge eventuellt svalare vattenbyten som trigger. Flytta rom eller vuxna efter lek för att rädda äggen.

—

Avslutande ord

Corydoras duplicareus är en charmig och relativt lättskött pansarmal som passar både nybörjare och mer erfarna akvarister. Deras vackra färgteckning, nyfikna beteende och fredliga natur gör dem till ett uppskattat tillskott i ett väl anpassat sällskapsakvarium. Med rätt omvårdnad kan de dessutom belöna akvaristen med spännande lek- och uppfödningsbeteende.

Corydoras sterbai

/0 Kommentarer/i /av

Corydoras sterbai – Artbeskrivning

Corydoras sterbai är en populär och vacker pansarmal inom familjen Callichthyidae. Den kännetecknas av sina karakteristiska vita prickar och randmönster på ett mörkare grundfärg, samt de typiska “pansarplåtarna” (scutes) längs kroppen som är utmärkande för släktet Corydoras. Sterbai-pansarmalen är fredlig, aktiv och passar utmärkt i sällskapsakvarium, särskilt tillsammans med andra lugna fiskar.

—

Allmän information

Vetenskapligt namn: Corydoras sterbai

Familj: Callichthyidae

Ursprung: Vattendrag i övre delen av Rio Guaporé, Bolivia och Brasilien (Sydamerika)

Maxstorlek: Ca 5–6 cm

Livslängd: 5–10 år vid god skötsel

—

Utseende och särskilda kännetecken

Färg och mönster: Kroppen är mörkgrå till brunaktig med vita eller ljusa prickar över huvudet och den övre delen av kroppen. Det finns ett tydligt mönster av ljusa ränder eller prickar på fenorna.

Kroppsform: Likt andra Corydoras har de en kort och kompakt kropp med en nedåtriktad mun för att kunna beta på botten. De har hårda fenstrålar (s.k. “pansar”) längs sidorna som ger dem ett “pansrat” utseende.

Mun och skäggtömmar: Precis som alla Corydoras har de små skäggtömmar (barbeller) runt munnen som hjälper dem att leta efter föda på botten.

—

Akvarieförhållanden

1. Akvariets storlek:

Rekommenderad volym är minst 80–100 liter för en grupp (6–8 individer), men ju större akvarium desto bättre. Corydoras är stimfiskar som trivs bäst i grupper.

2. Vattentemperatur:

24–28 °C.

3. pH-värde:

6,0–7,5 (de föredrar något mjukt och svagt surt till neutralt vatten).

4. Vattenhårdhet (dGH):

2–12 °dGH är lämpligt.

5. Inredning:

Ha mjuk, finkornig sand eller väldigt rundad bottensubstrat så att skäggtömmarna inte skadas.

Ge gärna gömställen i form av rötter, stenar och växter.

Dämpad belysning eller skuggbildande växter kan göra Corydoras mer aktiva och trygga.

6. Filtrering och syresättning:

God filtrering och måttlig vattencirkulation är viktigt. Corydoras uppskattar syrerikt vatten.

—

Foder och utfodring

Allätare: Corydoras sterbai är bottenlevande allätare som främst söker föda på akvariets botten.

Grundfoder:

Sjunkande pellets eller tabletter speciellt anpassade för bottenätare (t.ex. maltabletter).

Kompletterande foder:

Levande eller fryst foder som artemia, mygglarver (röda/vita/svarta) och daphnia.

Grönfoder i små mängder kan också vara bra, exempelvis finfördelad zucchini eller spenat.

Utfodringsfrekvens:

Flera mindre måltider per dag är bättre än ett stort mål. Se till att maten verkligen når botten.

—

Socialt beteende

Stimfisk: Corydoras sterbai vill alltid hållas i grupp om minst 5–6 individer, men gärna fler. Ensamma eller för få individer kan bli skygga och stressade.

Fredlighet: De är mycket fredliga och kan hållas med de flesta andra lugna, fredliga fiskar.

Aktivitet: Vanligen mest aktiva i skymning eller tidiga morgontimmar, men kan även ses simma runt och beta under dagtid om miljön känns trygg.

—

Odlingsguide

Att odla Corydoras sterbai kan vara relativt enkelt om man uppfyller vissa förutsättningar och ger tid och tålamod. Nedan följer en steg-för-steg-guide:

1. Könsskillnader

Honan: Har oftast en mer rundad och bred buk när hon är redo för lek.

Hanen: Något mindre, mer slank kropp. Ryggfenan kan ibland vara något spetsigare.

2. Förberedelser

Vuxen grupp: Ha en grupp på 6–8 vuxna individer. Då får du större chans att ha båda könen och se naturligt lekbeteende.

Vattenkvalitet: Ge dem rent, syrerikt vatten med stabila vattenvärden (pH runt 6,5–7,0 och temp 24–26 °C).

Konditionering: Mata föräldrarna rikligt med näringsrikt foder, särskilt levande eller fryst foder (mygglarver, artemia, daphnia). Detta stimulerar leklust.

3. Lekmiljö

Ofta räcker det att ha ett vanligt sällskapsakvarium, men vill du öka chanserna kan du inreda ett särskilt lekkar.

Temperaturförändring: Att göra ett större vattenbyte (25–50 %) med något svalare vatten (2–3 grader lägre) kan efterlikna regnperioden i naturen och trigga lek.

Se till att det finns bredbladiga växter, glasrutor eller släta ytor där rommen kan fästas.

4. Lekbeteende

Corydoras leker ofta i s.k. “T-ställning” där hanen och honan formar ett “T”. Honan håller romkornen i en “kopp” bildad av hennes buk- och bröstfenor, simmar sedan runt och fäster rommen på släta ytor.

Äggen är relativt stora och klara, och kan fästas både på växter, rutor och andra ytor.

5. Överföring av rommen

Många väljer att flytta rommen eller de vuxna fiskarna. I ett sällskapsakvarium kan rom och yngel ätas upp av andra fiskar eller till och med Corydoras själva om de blir stressade.

Om du vill rädda så många yngel som möjligt kan du försiktigt skrapa loss äggen (med ett rakblad eller liknande) och placera dem i ett separat yngelkar med samma vatten.

Tillsätt gärna en liten luftpump/luftsten för syresättning.

6. Kläckning och yngelvård

Kläckningstid: Äggen kläcks normalt inom 3–5 dygn, beroende på temperatur.

Utfodring av yngel:

När gulesäcken är förbrukad (efter ytterligare 1–2 dygn) kan du börja mata dem med mycket finfördelat foder som infusorier, mikromaskar eller nykläckt artemia.

Se till att maten verkligen kommer till ynglen och att vattnet hålls rent.

Vattenkvalitet: Regelbundna små vattenbyten för att hålla vattenkvaliteten på topp är extra viktigt för yngel.

—

Skötselråd – sammanfattning

1. Grupphållning: Håll alltid Corydoras sterbai i stim på minst 5–6 individer för att de ska känna sig trygga.

2. Mjukt bottenmaterial: Använd fin sand eller annat skonsamt substrat för att undvika skador på skäggtömmarna.

3. Rent och syrerikt vatten: God filtrering och regelbundna delvattenbyten är A och O.

4. Allsidigt foder: Se till att ge en varierad kost med både sjunkande pellets och levande/fryst foder.

5. Lek och uppfödning: För att stimulera lek kan du ge extra näringsrikt foder och sänka temperaturen något vid vattenbyten. Förflytta rom eller yngel till ett separat kar för bättre överlevnad.

—

Avslutande ord

Corydoras sterbai är en vacker och livlig pansarmal som passar de flesta sällskapsakvarier. Med rätt gruppstorlek och god omvårdnad kan de leva länge och dessutom bjuda på ett spännande lek- och yngelbeteende. De är ett utmärkt val för både nybörjare och mer erfarna akvarister som vill ha en fredlig, robust och underhållande bottenfisk i akvariet.