Apistogramma panduro beskrevs 1997 och är uppkallad efter familjen Panduro i Peru, kända fiskexportörer. Den kommer från svartvattenlagunerna kring Rio Ucayali. Den tillhör nijsseni-gruppen och är den av dem som är enklast att hålla, även om den vill ha mjukare vatten än cacatuoides.

Hanarna är metalliskt blå över hela kroppen med gula fenkanter och en rundad stjärtfena. Honorna är gula med en svart fläck mitt på sidan, som blir intensivt gula och svartkantade när de vaktar yngel. Färgen förstärks i mörkt, mjukt vatten.

• Temperatur: 24–29 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 5,0–7,0. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 1–8, KH 0–4. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 30–150 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

Grottlekare. Honan lägger 40–80 ägg i en grotta och vaktar ensam, hanen håller ytterrevir. Kläckning efter 3 dygn, frisimmande efter 5–6. Yngel tar artemia direkt. Kräver mjukt vatten (GH under 5) för god befruktning, och pH runt 6,0–6,5 för jämn könsfördelning. Ynglen är känsliga för nitrat, håll rent.

Fredlig mot annat än artfränder. Passar med små tetror, rasboror, Corydoras och Ancistrus. Undvik andra dvärgciklider i mindre kar. Räkyngel äts.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Apistogramma panduro: hanen lyser metalliskt blå, honan blir gul med svart fläck. Vill ha mjukare vatten än cacatuoides. Par eller en hane till två honor.