Odessabarben dök upp i hobbyn på 1970-talet, men det dröjde till 2008 innan den beskrevs vetenskapligt som Pethia padamya från Myanmar. Namnet kommer av att den först såldes i Odessa i dåvarande Sovjetunionen. Den är tålig, fredlig och trivs i ett brett temperaturspann.

Silvergrå kropp med svarta prickar och, hos hanarna, ett brett lysande rött band längs sidan. Honorna är fylligare och saknar det röda bandet. Hanarnas färg intensifieras vid lek och i grupp med konkurrens.

• Temperatur: 22–27 °C.
• pH: 6,0–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 3–15, KH 2–10.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 80–300 ppm.

God ytrörelse och måttlig strömning räcker. Undvik helt stillastående vatten, särskilt i varma, tätplanterade kar där syret sjunker nattetid.

Tät växtlighet i kanterna med öppen simyta i mitten, mörk botten och gärna flytväxter som dämpar ljuset. Rötter och löv ger struktur och gömställen. Fisken visar mer färg och rör sig öppnare i ett kar med skugga än i ett kalt, ljust kar.

Allätare. Flingor och granulat som bas, kompletterat med frusen artemia, daphnia, cyclops och mygglarver. Levande föda triggar lek och färg.

Romspridare. Konditionera gruppen, låt dem leka över lekgaller i mossa. Äggen kläcks efter 1–2 dygn, ynglen frisimmande efter 3–4. Infusorier innan artemia. En av de lättare barbarna att odla.

Fredlig stimfisk som passar med Corydoras, Ancistrus, regnbågar och lugna ciklider. Håll minst 6, gärna 8–10, med flera hanar så att färgspelet syns.

• Bleka, gömmer sig: för liten grupp, för starkt ljus eller stress från andra fiskar.
• Vita prickar: vitprickssjuka, ofta efter temperatursvängning.
• Fenröta: dålig vattenkvalitet eller fenbitare.
• Slöa, andas snabbt: syrebrist eller för hög temperatur.

Vi håller odessabarben i grupp med flera hanar, konkurrensen mellan hanarna är det som får fram det röda bandet ordentligt.

Odessabarb: hanarna får ett lysande rött band längs sidan. Tålig och fredlig, bra nybörjarbarb. Trivs i 22–26 °C, klarar svalare än många tropiska.