Pseudomugil gertrudae beskrevs 1911 och finns i norra Australien och södra Papua, ofta i mjuka, tanninfärgade skogsvatten. Den är ett av de minsta blåögonen och skiljer sig från de andra genom att föredra mjukare och surare vatten. Olika lokalformer skiljer sig i prickmönster och färg.

Genomskinlig till gulaktig kropp med svarta prickar i fenorna och lysande blå ögon. Hanarna har kraftigt förlängda, fjäderlika fenstrålar som de spärrar ut mot varandra, honorna är slätare och blekare. Hanarna når full fenutveckling vid 6–8 månader.

• Temperatur: 22–28 °C.
• pH: 5,5–7,5. Regnbågsfiskar och blåögon vill oftast ha neutralt till lätt basiskt vatten, till skillnad från de flesta sydamerikaner.
• GH och KH: GH 2–12, KH 1–8. Medelhårt vatten passar bäst, svenskt kranvatten fungerar oftast direkt.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 50–220 ppm.

Regnbågsfiskar och blåögon kommer från strömmande, syrerika vatten. God ytrörelse och måttlig till tydlig strömning är viktigt, både för syret och för att de ska simma naturligt. Ett filter med utlopp längs långsidan ger en cirkulation som de gärna simmar mot.

Öppen simyta på längden är viktigare än volym. Plantera tätt i kanterna och bakåt, lämna mitten fri. Mörk botten och lite flytväxter förstärker färgerna. Lock behövs, de hoppar. Rötter och stenar för struktur, men aldrig så att simbanan bryts.

Allätare som tar foder i mellanvattnet och vid ytan. Flingor och små granulat som bas, kompletterat med frusen artemia, daphnia, cyclops och mygglarver. Levande föda triggar lek och färg. Munnen är liten hos blåögon, foderstorleken måste anpassas.

Kontinuerlig lekare: honan lägger några få ägg om dagen i mossa, växtrötter eller en lekmopp, där de fastnar med klibbtrådar. Äggen är stora och kläcks efter 10–20 dygn, längre än hos de flesta akvariefiskar. Enklaste metoden är att lyfta ut moppen till ett kläckkar varannan dag. Ynglen är mycket små och behöver infusorier eller flytande yngelfoder de första dagarna innan de klarar nykläckt artemia. Blåögon är kortlivade, så kontinuerlig odling är enda sättet att behålla stammen.

Pseudomugil gertrudae är fredlig men liten, och passar bäst i nanokar eller lugna samhällsakvarium med dvärgcorydoras, räkor, Otocinclus och andra små arter. Undvik allt som är stort nog att svälja en 3 cm fisk, samt snabba matkonkurrenter. Håll minst 8–10 med övervikt hanar, hanarnas färgspel mot varandra är en stor del av behållningen.

• Bleka, gömmer sig: för liten grupp eller för lite simutrymme. Regnbågsfiskar behöver stim och längd.
• Hoppar ut: vanligt hos nykomna fiskar. Lock på.
• Slöa, andas snabbt: för lite syre eller för varmt.
• Hanarna slåss: normalt färgspel om könsfördelningen är sned. Fler honor än hanar.

Regnbågsfiskar och blåögon leker kontinuerligt i mossa eller lekmoppar. Vi flyttar moppen till ett kläckkar med jämna mellanrum istället för att flytta fiskarna, det ger en jämn ström av yngel.

Pseudomugil gertrudae: bara 2,5–3 cm, ett av de minsta blåögonen. Svarta prickar och långa fenstrålar hos hanar. Vill ha mjukare, surare vatten än furcatus.