Corydoras napoensis beskrevs 1986 från Rio Napo, som rinner från Ecuador in i Peru. Den tillhör elegans-gruppen, en grupp små Corydoras som gärna simmar en bit upp från botten. Arten är ovanlig i handeln och nästan bara tillgänglig som odlad från specialister.

Beige till gulbrun kropp med mörk marmorering som bildar oregelbundna längsband, och en mörkare fläck i ryggfenan hos hanarna. Hanarna är mindre, slankare och har starkare kontrast i teckningen, honorna större och mattare.

• Temperatur: Corydoras kommer från strömmande, ofta relativt svala vatten. Håll dig i nedre delen av intervallet för längre livslängd, och undvik snabba svängningar.
• pH: lätt surt till neutralt är bäst. Odlade generationer tål upp till 7,5–8,0 utan problem.
• GH och KH: mjukt till medelhårt. För lek är mjukt vatten viktigt, för hållning är det inte kritiskt.
• Nitrit och ammoniak: 0. Corydoras är känsliga för nitrit och för smutsig botten, som ger skäggtömsinfektioner.
• Salt: tål inte salt. Undvik saltbehandlingar helt.

Corydoras andrar tarmluft och far upp till ytan för att ”snappa” luft, det är normalt. De uppskattar ändå väl syresatt vatten och måttlig strömning, gärna med ett utlopp som ger lite rörelse längs botten. Luftsten eller svampfilter räcker i mindre kar.

Mjuk sandbotten är det viktigaste. Corydoras filtrerar sand genom gälarna efter mat, och vasst grus sliter av skäggtömmarna. Lägg till rötter, löv och skuggade partier, samt några öppna sandytor att böka på. Dämpad belysning och flytväxter gör dem tryggare och mer aktiva dagtid.

Allätare som bökar i botten. Sjunkande pellets och tabletter av bra kvalitet som bas, kompletterat med frusna mygglarver, artemia, daphnia och blackworms. Mata på kvällen så att de får äta i lugn och ro. De ”städar” inte, de behöver egen mat.

Kräver mjukt vatten och ett tydligt svalt vattenbyte. Leker gärna på blad och glas i skuggade delar. Äggen är små och ynglen behöver infusorier första dagarna innan mikromask och artemia. Ynglen är känsliga för smutsig botten, håll kläckkaret bart med luftsten och några ekblad.

Napoensis är en av de fredligaste fiskarna som finns och passar i nästan alla lugna samhällsakvarium: tetror, rasboror, Pseudomugil, guppy, lugna dvärgciklider och räkor. Undvik stora eller aggressiva ciklider, Channa och fenbitare. Hålls alltid i grupp, minst 6, helst 10 eller fler, gärna av samma art.

• Avnötta skäggtömmar: vasst grus eller smutsig botten. Byt till sand, håll botten ren.
• Röda fläckar på buk och fenbaser: bakterieinfektion, ofta från dålig botten eller nitrit. Vattenbyten, rent substrat.
• Hänger vid ytan: för varmt eller syrebrist. Sänk temperaturen, öka ytrörelsen.
• Bleka, håller sig gömda: för liten grupp eller för starkt ljus. Minst 6, gärna 10.

Vi använder vår mjuka brunn eller osmosvatten till lekkaren, eftersom hårt vatten ger dålig befruktning hos de flesta Corydoras. Rommen flyttas till ett litet kläckkar med luftsten och några ekblad mot svamp.

Corydoras napoensis: ovanlig i handeln, vi odlar den själva. Marmorerad teckning som skiftar med ljuset. Mjukt vatten och lite svalare temperatur för lek.

”L144” användes ursprungligen för en blåögd, gul Ancistrus från Paraguay, men i handeln har beteckningen blivit ett samlingsnamn för odlade färgformer av den vanliga Ancistrus (Ancistrus cf. cirrhosus): albino, gul, röd, snow white, brun, med och utan slöjfenor. Citron är en gul albinoform med mörka ögon, till skillnad från rödögd albino. Alla dessa former är samma fisk under färgen: den klassiska, tåliga och lättodlade antennmalen som funnits i akvarier sedan 1900-talets början.

Ljust gul till citrongul kropp med långa slöjfenor och svarta ögon. Hanarna får med könsmognaden buskiga ”antenner” (tentakler) på nos och panna, honorna har inga eller bara små längs noskanten. Hanarna blir också större och bredare över huvudet. Ynglen ser lika ut oavsett kön tills 4–6 månader.

• Temperatur: Ancistrus är tåliga, 22–28 °C, men leker bäst i övre delen.
• pH: lätt surt till neutralt. Odlade stammar tål upp till 7,5–8,0.
• GH och KH: mjukt till medelhårt är bäst, men inte kritiskt för hållning. För lek: mjukare.
• Syre: bra ytrörelse.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, plecos producerar mycket avfall.

Ancistrus är tåliga men uppskattar syrerikt vatten och måttlig strömning. Ett vanligt filter med bra ytrörelse räcker. De kan ta luft vid ytan om syret sjunker, men det är ett tecken på att något är fel.

Rötter är obligatoriskt: Ancistrus raspar trä som en del av matsmältningen. Lägg till lekgrottor (lerrör, 12–15 cm långa, en per hane), skuggade partier och gärna lite ström. Sand eller rundat grus, det spelar mindre roll för Ancistrus än för Corydoras.

Allätare med tyngdpunkt på växtföda: alger, spirulinatabletter, blancherad zucchini, gurka, ärtor, plus rötter att raspa. Komplettera med frusen föda ibland. En Ancistrus som bara får äta alger i ett rent kar svälter.

Ancistrus är den lättaste plecon att odla. Hanen väljer en grotta, lockar in honan, och hon lägger 30–150 gula ägg i en klump längst in. Hanen kör ut honan och vaktar rommen, fläktar den med fenorna och äter inte förrän ynglen simmat ut. Kläckning efter 4–6 dygn, gulesäcken tar ytterligare 5–7 dygn. Ynglen tar krossade tabletter och gurka direkt. En hane kan leka med flera honor i följd.

Fredlig mot allt utom andra Ancistrus-hanar. Passar i de flesta samhällsakvarium: tetror, rasboror, Corydoras, regnbågar, dvärgciklider, guppy. Fungerar med räkor. Undvik stora rovciklider och Channa som kan se en ung Ancistrus som mat.

• Insjunken buk: svält. Ancistrus behöver aktiv utfodring, alger räcker inte.
• Vita fläckar, slö: för lågt syre eller för varmt vatten.
• Hanar som slåss: för få grottor eller för litet kar.
• Mjölkiga ögon: dålig vattenkvalitet, gör vattenbyte.

Vi odlar plecos i par eller trio (en hane, två honor) med en grotta per hane. Hanen vaktar rommen i grottan, ynglen tas ut när gulesäcken är förbrukad och odlas i eget kar.

Ancistrus sp. L144 (Citron Longfin): ljusgul med svarta ögon, inte albino. Slöjfenor, undvik fenbitare. Lyser i mörka kar, mycket lättodlad.

”L144” användes ursprungligen för en blåögd, gul Ancistrus från Paraguay, men i handeln har beteckningen blivit ett samlingsnamn för odlade färgformer av den vanliga Ancistrus (Ancistrus cf. cirrhosus): albino, gul, röd, snow white, brun, med och utan slöjfenor. Slöjformen har förlängda fenor från ett recessivt anlag. Alla dessa former är samma fisk under färgen: den klassiska, tåliga och lättodlade antennmalen som funnits i akvarier sedan 1900-talets början.

Brun med ljusa prickar och långa, vågiga rygg-, bröst- och stjärtfenor. Hanarna får med könsmognaden buskiga ”antenner” (tentakler) på nos och panna, honorna har inga eller bara små längs noskanten. Hanarna blir också större och bredare över huvudet. Ynglen ser lika ut oavsett kön tills 4–6 månader.

• Temperatur: Ancistrus är tåliga, 22–28 °C, men leker bäst i övre delen.
• pH: lätt surt till neutralt. Odlade stammar tål upp till 7,5–8,0.
• GH och KH: mjukt till medelhårt är bäst, men inte kritiskt för hållning. För lek: mjukare.
• Syre: bra ytrörelse.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, plecos producerar mycket avfall.

Ancistrus är tåliga men uppskattar syrerikt vatten och måttlig strömning. Ett vanligt filter med bra ytrörelse räcker. De kan ta luft vid ytan om syret sjunker, men det är ett tecken på att något är fel.

Rötter är obligatoriskt: Ancistrus raspar trä som en del av matsmältningen. Lägg till lekgrottor (lerrör, 12–15 cm långa, en per hane), skuggade partier och gärna lite ström. Sand eller rundat grus, det spelar mindre roll för Ancistrus än för Corydoras.

Allätare med tyngdpunkt på växtföda: alger, spirulinatabletter, blancherad zucchini, gurka, ärtor, plus rötter att raspa. Komplettera med frusen föda ibland. En Ancistrus som bara får äta alger i ett rent kar svälter.

Ancistrus är den lättaste plecon att odla. Hanen väljer en grotta, lockar in honan, och hon lägger 30–150 gula ägg i en klump längst in. Hanen kör ut honan och vaktar rommen, fläktar den med fenorna och äter inte förrän ynglen simmat ut. Kläckning efter 4–6 dygn, gulesäcken tar ytterligare 5–7 dygn. Ynglen tar krossade tabletter och gurka direkt. En hane kan leka med flera honor i följd.

Fredlig mot allt utom andra Ancistrus-hanar. Passar i de flesta samhällsakvarium: tetror, rasboror, Corydoras, regnbågar, dvärgciklider, guppy. Fungerar med räkor. Undvik stora rovciklider och Channa som kan se en ung Ancistrus som mat.

• Insjunken buk: svält. Ancistrus behöver aktiv utfodring, alger räcker inte.
• Vita fläckar, slö: för lågt syre eller för varmt vatten.
• Hanar som slåss: för få grottor eller för litet kar.
• Mjölkiga ögon: dålig vattenkvalitet, gör vattenbyte.

Vi odlar plecos i par eller trio (en hane, två honor) med en grotta per hane. Hanen vaktar rommen i grottan, ynglen tas ut när gulesäcken är förbrukad och odlas i eget kar.

Ancistrus sp. L144 (Brun Longfin): vildfärg med slöjfenor, samma tåliga fisk. Håll den utan fenbitare, fenorna växer ut successivt. Longfin mot longfin ger flest slöjyngel.

”L144” användes ursprungligen för en blåögd, gul Ancistrus från Paraguay, men i handeln har beteckningen blivit ett samlingsnamn för odlade färgformer av den vanliga Ancistrus (Ancistrus cf. cirrhosus): albino, gul, röd, snow white, brun, med och utan slöjfenor. Kombinationen av Super Red-färg och slöjanlaget. Alla dessa former är samma fisk under färgen: den klassiska, tåliga och lättodlade antennmalen som funnits i akvarier sedan 1900-talets början.

Orangeröd kropp med långa, vågiga fenor och mörka ögon. Hanarna får med könsmognaden buskiga ”antenner” (tentakler) på nos och panna, honorna har inga eller bara små längs noskanten. Hanarna blir också större och bredare över huvudet. Ynglen ser lika ut oavsett kön tills 4–6 månader.

• Temperatur: Ancistrus är tåliga, 22–28 °C, men leker bäst i övre delen.
• pH: lätt surt till neutralt. Odlade stammar tål upp till 7,5–8,0.
• GH och KH: mjukt till medelhårt är bäst, men inte kritiskt för hållning. För lek: mjukare.
• Syre: bra ytrörelse.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, plecos producerar mycket avfall.

Ancistrus är tåliga men uppskattar syrerikt vatten och måttlig strömning. Ett vanligt filter med bra ytrörelse räcker. De kan ta luft vid ytan om syret sjunker, men det är ett tecken på att något är fel.

Rötter är obligatoriskt: Ancistrus raspar trä som en del av matsmältningen. Lägg till lekgrottor (lerrör, 12–15 cm långa, en per hane), skuggade partier och gärna lite ström. Sand eller rundat grus, det spelar mindre roll för Ancistrus än för Corydoras.

Allätare med tyngdpunkt på växtföda: alger, spirulinatabletter, blancherad zucchini, gurka, ärtor, plus rötter att raspa. Komplettera med frusen föda ibland. En Ancistrus som bara får äta alger i ett rent kar svälter.

Ancistrus är den lättaste plecon att odla. Hanen väljer en grotta, lockar in honan, och hon lägger 30–150 gula ägg i en klump längst in. Hanen kör ut honan och vaktar rommen, fläktar den med fenorna och äter inte förrän ynglen simmat ut. Kläckning efter 4–6 dygn, gulesäcken tar ytterligare 5–7 dygn. Ynglen tar krossade tabletter och gurka direkt. En hane kan leka med flera honor i följd.

Fredlig mot allt utom andra Ancistrus-hanar. Passar i de flesta samhällsakvarium: tetror, rasboror, Corydoras, regnbågar, dvärgciklider, guppy. Fungerar med räkor. Undvik stora rovciklider och Channa som kan se en ung Ancistrus som mat.

• Insjunken buk: svält. Ancistrus behöver aktiv utfodring, alger räcker inte.
• Vita fläckar, slö: för lågt syre eller för varmt vatten.
• Hanar som slåss: för få grottor eller för litet kar.
• Mjölkiga ögon: dålig vattenkvalitet, gör vattenbyte.

Vi odlar plecos i par eller trio (en hane, två honor) med en grotta per hane. Hanen vaktar rommen i grottan, ynglen tas ut när gulesäcken är förbrukad och odlas i eget kar.

Ancistrus sp. L144 (Röd Longfin): röd med slöjfenor, den mest spektakulära formen. Undvik fenbitare. Longfin mot longfin för slöjyngel.