L340 Mega Clown är en obeskriven Hypancistrus från Rio Ventuari i Venezuela, en biflod till Orinoco. Den blir mindre än Xingu-arterna och har ett vågigt bandmönster. Den räknas som en av de lättare Hypancistrus att odla.

Mörkbrun till svart kropp med gulvita vågiga band, ofta med orange ton i fenkanterna. Hanarna bredare huvud och kraftigare odontoder, honorna rundare.

• Temperatur: Varmt: 26–30 °C. Under 25 °C avstannar tillväxt och lek.
• pH: lätt surt till neutralt. Odlade stammar tål upp till 7,5–8,0.
• GH och KH: mjukt till medelhårt är bäst, men inte kritiskt för hållning. För lek: mjukare. Xingu-arter kommer från mycket mjukt vatten.
• Syre: det viktigaste värdet. Mät gärna, sikta på över 6 mg/l.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, plecos producerar mycket avfall.

Ström- och forsfiskar från Amazonas biflöden. Kraftig strömning, hög syrehalt och 26–30 °C är inte lyx utan krav: låg syrehalt är den vanligaste dödsorsaken. Använd en strömpump eller ett kraftigt filter med utloppet riktat längs botten, och luftsten på natten i varma kar.

Många grottor och springor, gärna skifferplattor och lerrör i olika storlekar, plus rundade stenar och sand. Ljuset dämpat, de är nattaktiva. Rötter är inte nödvändiga för Hypancistrus, men skadar inte. Håll fler grottor än fiskar.

Köttätare. Frusna mygglarver, artemia, mysis, räkkött och proteinrika sjunkande pellets. De rör inte alger och svälter i kar där ägaren tror att de ”städar”. Mata på kvällen när ljuset släckts.

Grottlekare. Hanen väljer en trång grotta (lerrör med bara en öppning, lite bredare än fisken), lockar in honan och vaktar 15–60 ägg. Kläckning efter 5–7 dygn, gulesäck ytterligare 7–10. Ynglen tar krossade tabletter, artemia och mygglarver. Trigger: stort vattenbyte med svalare vatten, gärna med kraftig strömning och 28–30 °C i lekkaret. Hypancistrus tar tid: räkna med 2–3 år till könsmognad.

Fredliga mot andra arter men territoriella mot varandra om grottorna. Passar med lugna tetror, Corydoras, regnbågar och Apistogramma i varma kar. Undvik Ancistrus som konkurrerar om grottor, stora ciklider, och allt som kräver svalt vatten. Räkyngel äts.

• Insjunken buk: svält. Hypancistrus äter inte alger.
• Ligger stilla, andas snabbt: syrebrist. Öka strömning och luftning, sänk temperaturen något.
• Blekt mönster: stress, ljus botten eller för få gömställen.
• Rom som mögla: för dålig strömning i grottan eller ung hane.

Vi odlar plecos i par eller trio (en hane, två honor) med en grotta per hane. Hanen vaktar rommen i grottan, ynglen tas ut när gulesäcken är förbrukad och odlas i eget kar.

L340: gulvita vågband på mörk grund. Mindre än Xingu-arterna, från 80 liter. Köttätare, grottlekare.

L271 är en obeskriven Hypancistrus från Rio Tapajós i Brasilien med vitprickig teckning. Den är ovanlig i handeln och odlas i liten skala. Skötseln är som för övriga Hypancistrus: varmt, syrerikt vatten, grottor och köttföda.

Mörkbrun till svart kropp med vita prickar, ibland sammanflytande till korta band. Hanarna bredare huvud och kraftigare odontoder, honorna rundare.

• Temperatur: Varmt: 26–30 °C. Under 25 °C avstannar tillväxt och lek.
• pH: lätt surt till neutralt. Odlade stammar tål upp till 7,5–8,0.
• GH och KH: mjukt till medelhårt är bäst, men inte kritiskt för hållning. För lek: mjukare. Xingu-arter kommer från mycket mjukt vatten.
• Syre: det viktigaste värdet. Mät gärna, sikta på över 6 mg/l.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, plecos producerar mycket avfall.

Ström- och forsfiskar från Amazonas biflöden. Kraftig strömning, hög syrehalt och 26–30 °C är inte lyx utan krav: låg syrehalt är den vanligaste dödsorsaken. Använd en strömpump eller ett kraftigt filter med utloppet riktat längs botten, och luftsten på natten i varma kar.

Många grottor och springor, gärna skifferplattor och lerrör i olika storlekar, plus rundade stenar och sand. Ljuset dämpat, de är nattaktiva. Rötter är inte nödvändiga för Hypancistrus, men skadar inte. Håll fler grottor än fiskar.

Köttätare. Frusna mygglarver, artemia, mysis, räkkött och proteinrika sjunkande pellets. De rör inte alger och svälter i kar där ägaren tror att de ”städar”. Mata på kvällen när ljuset släckts.

Grottlekare. Hanen väljer en trång grotta (lerrör med bara en öppning, lite bredare än fisken), lockar in honan och vaktar 15–60 ägg. Kläckning efter 5–7 dygn, gulesäck ytterligare 7–10. Ynglen tar krossade tabletter, artemia och mygglarver. Trigger: stort vattenbyte med svalare vatten, gärna med kraftig strömning och 28–30 °C i lekkaret. Hypancistrus tar tid: räkna med 2–3 år till könsmognad.

Fredliga mot andra arter men territoriella mot varandra om grottorna. Passar med lugna tetror, Corydoras, regnbågar och Apistogramma i varma kar. Undvik Ancistrus som konkurrerar om grottor, stora ciklider, och allt som kräver svalt vatten. Räkyngel äts.

• Insjunken buk: svält. Hypancistrus äter inte alger.
• Ligger stilla, andas snabbt: syrebrist. Öka strömning och luftning, sänk temperaturen något.
• Blekt mönster: stress, ljus botten eller för få gömställen.
• Rom som mögla: för dålig strömning i grottan eller ung hane.

Vi odlar plecos i par eller trio (en hane, två honor) med en grotta per hane. Hanen vaktar rommen i grottan, ynglen tas ut när gulesäcken är förbrukad och odlas i eget kar.

L271: vita prickar på mörk grund. Köttätare, varmt strömmande vatten. Grottlekare.

L066 King Tiger är en obeskriven Hypancistrus från nedre Rio Xingu i Brasilien. Den är nära släkt med L333 och L236 och skiljs främst på mönstret, som hos L066 bildar tunna vita linjer i labyrint. Sedan Belo Monte-dammen byggdes är Xingu-plecos i handeln nästan uteslutande odlade.

Svart till mörkbrun kropp med tunna vita till gulvita linjer i ett labyrintmönster över kropp och fenor. Hanarna har bredare huvud och kraftigare odontoder (borst) på bröstfenorna, honorna är rundare sedda uppifrån.

• Temperatur: Varmt: 26–30 °C. Under 25 °C avstannar tillväxt och lek.
• pH: lätt surt till neutralt. Odlade stammar tål upp till 7,5–8,0.
• GH och KH: mjukt till medelhårt är bäst, men inte kritiskt för hållning. För lek: mjukare. Xingu-arter kommer från mycket mjukt vatten.
• Syre: det viktigaste värdet. Mät gärna, sikta på över 6 mg/l.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, plecos producerar mycket avfall.

Ström- och forsfiskar från Amazonas biflöden. Kraftig strömning, hög syrehalt och 26–30 °C är inte lyx utan krav: låg syrehalt är den vanligaste dödsorsaken. Använd en strömpump eller ett kraftigt filter med utloppet riktat längs botten, och luftsten på natten i varma kar.

Många grottor och springor, gärna skifferplattor och lerrör i olika storlekar, plus rundade stenar och sand. Ljuset dämpat, de är nattaktiva. Rötter är inte nödvändiga för Hypancistrus, men skadar inte. Håll fler grottor än fiskar.

Köttätare. Frusna mygglarver, artemia, mysis, räkkött och proteinrika sjunkande pellets. De rör inte alger och svälter i kar där ägaren tror att de ”städar”. Mata på kvällen när ljuset släckts.

Grottlekare. Hanen väljer en trång grotta (lerrör med bara en öppning, lite bredare än fisken), lockar in honan och vaktar 15–60 ägg. Kläckning efter 5–7 dygn, gulesäck ytterligare 7–10. Ynglen tar krossade tabletter, artemia och mygglarver. Trigger: stort vattenbyte med svalare vatten, gärna med kraftig strömning och 28–30 °C i lekkaret. Hypancistrus tar tid: räkna med 2–3 år till könsmognad.

Fredliga mot andra arter men territoriella mot varandra om grottorna. Passar med lugna tetror, Corydoras, regnbågar och Apistogramma i varma kar. Undvik Ancistrus som konkurrerar om grottor, stora ciklider, och allt som kräver svalt vatten. Räkyngel äts.

• Insjunken buk: svält. Hypancistrus äter inte alger.
• Ligger stilla, andas snabbt: syrebrist. Öka strömning och luftning, sänk temperaturen något.
• Blekt mönster: stress, ljus botten eller för få gömställen.
• Rom som mögla: för dålig strömning i grottan eller ung hane.

Vi odlar plecos i par eller trio (en hane, två honor) med en grotta per hane. Hanen vaktar rommen i grottan, ynglen tas ut när gulesäcken är förbrukad och odlas i eget kar.

L066 King Tiger Pleco: svartvitt labyrintmönster, ingen är den andra lik. Köttätare, inte algätare. Varmt, strömmande vatten, grottor.

Ancistrus sp. ”Rio Tocantins”, L529, är en vildform från Rio Tocantins i Brasilien. Den blir något större än den odlade L144 och har en tydligare teckning. Trots vildursprung är den lika lättodlad som vanliga Ancistrus när den väl fått varmt, syrerikt vatten.

Mörkbrun till gråsvart kropp med ljusa prickar och ofta ljusa fenkanter, kraftigare huvud än L144. Hanarna får stora antenner och blir betydligt bredare över huvudet.

• Temperatur: Ancistrus är tåliga, 22–28 °C, men leker bäst i övre delen.
• pH: lätt surt till neutralt. Odlade stammar tål upp till 7,5–8,0.
• GH och KH: mjukt till medelhårt är bäst, men inte kritiskt för hållning. För lek: mjukare.
• Syre: bra ytrörelse.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, plecos producerar mycket avfall.

Ancistrus är tåliga men uppskattar syrerikt vatten och måttlig strömning. Ett vanligt filter med bra ytrörelse räcker. De kan ta luft vid ytan om syret sjunker, men det är ett tecken på att något är fel.

Rötter är obligatoriskt: Ancistrus raspar trä som en del av matsmältningen. Lägg till lekgrottor (lerrör, 12–15 cm långa, en per hane), skuggade partier och gärna lite ström. Sand eller rundat grus, det spelar mindre roll för Ancistrus än för Corydoras.

Allätare med tyngdpunkt på växtföda: alger, spirulinatabletter, blancherad zucchini, gurka, ärtor, plus rötter att raspa. Komplettera med frusen föda ibland. En Ancistrus som bara får äta alger i ett rent kar svälter.

Ancistrus är den lättaste plecon att odla. Hanen väljer en grotta, lockar in honan, och hon lägger 30–150 gula ägg i en klump längst in. Hanen kör ut honan och vaktar rommen, fläktar den med fenorna och äter inte förrän ynglen simmat ut. Kläckning efter 4–6 dygn, gulesäcken tar ytterligare 5–7 dygn. Ynglen tar krossade tabletter och gurka direkt. En hane kan leka med flera honor i följd.

Fredlig mot allt utom andra Ancistrus-hanar. Passar i de flesta samhällsakvarium: tetror, rasboror, Corydoras, regnbågar, dvärgciklider, guppy. Fungerar med räkor. Undvik stora rovciklider och Channa som kan se en ung Ancistrus som mat.

• Insjunken buk: svält. Ancistrus behöver aktiv utfodring, alger räcker inte.
• Vita fläckar, slö: för lågt syre eller för varmt vatten.
• Hanar som slåss: för få grottor eller för litet kar.
• Mjölkiga ögon: dålig vattenkvalitet, gör vattenbyte.

Vi odlar plecos i par eller trio (en hane, två honor) med en grotta per hane. Hanen vaktar rommen i grottan, ynglen tas ut när gulesäcken är förbrukad och odlas i eget kar.

Ancistrus sp. ’Rio Tocantins’: vildfångad typ, större och mer robust än L144. Vill ha varmt, syrerikt vatten. Grottlekare, lättodlad.