Gold-formen (även Orange) är en avelsform av Aphyosemion australe där det bruna pigmentet fallit bort och kroppen blivit orangegul. Den dök upp i tyska odlingar på 1950-talet och är idag vanligare i handeln än vildformen. Arten är icke-annuell: rommen behöver ingen torrperiod, vilket gör den till den självklara första killifisken.

Hanarna är orangegula till gyllene med vita till ljusröda prickar och en lyrformad stjärtfena med förlängda vita spetsar. Honorna är blekare gula, rundare och saknar fenutskott. Könen syns tydligt från 3 månaders ålder.

• Temperatur: 20–26 °C.
• pH: 5,5–7,0. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 2–10, KH 1–5. Mjukt, lätt surt vatten med ekblad eller torv passar bäst.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 50–180 ppm.

Svag strömning och lugnt vatten. Killifiskar kommer från små skogsbäckar. God ytrörelse räcker.

Mörk botten, ekblad, mossa och skuggande växter. Flytväxter dämpar ljuset, färgen framträder bäst i dunkel. Lekmoppar av garn ger lekplats och gömställe.

Köttätare. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops. Levande föda ger bäst färg och lekvilja. Torrfoder tas motvilligt.

Lägger några ägg om dagen i mossa eller lekmopp. Äggen är sega och tål hantering: plocka dem för hand varannan dag till en skål med vatten och en droppe metylenblått. Kläckning efter 12–18 dygn. Ynglen tar mikromask och nykläckt artemia direkt.

Viktigt: håll Gold-formen strikt skild från den vildfärgade. De korsar sig fritt och avkomman blir blandad brun. Kortlivad art, odla kontinuerligt.

Fredlig, men hanarna visar upp sig hårt i små kar. Ett par eller en hane med två-tre honor. Passar med små lugna arter, men bäst artrent.

• Hanen jagar honan: för få honor.
• Hoppar ut: lock.
• Rom möglar: metylenblått i kläckskålen.
• Bruna yngel: stammen har blandats med vildform.

Vi håller Gold och vildfärgad i separata kar och byter aldrig håv mellan dem, för att stammarna ska förbli rena.

Aphyosemion australe Gold: lika lätt som vildformen, men gyllene. Bra första killi, och en snygg kontrast till den bruna.

”Morocha” är en handelsform inom atropersonatus-komplexet från Rio Nanay i Peru, importerad av Aquarium Glaser. Den skiljer sig från den vanliga Corydoras atropersonatus genom tätare och jämnare prickning över hela kroppen och svagare ögonmask. Släktet håller på att revideras och formen förs numera ofta till Hoplisoma. Nästan allt i handeln är vildfångat, vi odlar den för att få fram en anpassad stam.

Visste du att Corydoras andas med tarmen och kan bli 20 år? Läs 5 saker du inte visste om Corydoras.

Ljus, nästan vit kropp helt täckt av små mörkbruna prickar som fortsätter ut i fenorna, plus en diffus mörk ögonmask. Honorna blir större och betydligt bredare sedda uppifrån, hanarna slankare med spetsigare ryggfena.

• Temperatur: 22–26 °C, håll dig i nedre delen för längre liv.
• pH: 6,0–7,5. Lätt surt för lek.
• GH och KH: mjukt till medelhårt. För lek: GH under 5.
• Nitrit och ammoniak: 0. Känslig för smutsig botten.
• Salt: tål inte salt.

Corydoras andas tarmluft och far upp till ytan ibland, det är normalt. Måttlig strömning längs botten och god syresättning uppskattas.

Mjuk sandbotten är det viktigaste. Rötter, löv, skuggade partier och öppna sandytor att böka på. Dämpad belysning gör dem tryggare och mer aktiva dagtid.

Sjunkande pellets och tabletter som bas, kompletterat med frusna mygglarver, artemia, daphnia och blackworms. Mata på kvällen. De städar inte, de behöver egen mat.

Konditionera gruppen två veckor med frusen föda, gör sedan ett stort vattenbyte med svalare, mjukt vatten. Honan fäster 20–50 ägg på glas och blad i T-position. Flytta rommen till kläckkar med luftsten och ekblad. Kläckning efter 3–4 dygn, ynglen tar mikromask och artemia. Kräver mjukt vatten för god befruktning, som de flesta Nanay-former.

En av de fredligaste bottenfiskarna. Passar i lugna samhällsakvarium med tetror, rasboror, blåögon, räkor och lugna dvärgciklider. Undvik stora eller aggressiva arter. Håll minst 6, gärna 10.

• Avnötta skäggtömmar: vasst grus eller smutsig botten.
• Röda fläckar på buken: bakterieinfektion från dålig botten.
• Gömmer sig: för liten grupp eller för starkt ljus.

Vi använder den mjuka brunnen till lekkaret. Vildfångade Nanay-cories är ofta magra vid ankomst, vi matar upp dem i sex veckor innan första lekförsöket.

Morocha: en tätprickig, fredlig pansarmal som skiljer sig visuellt från alla vanliga prickiga Corydoras. Odlas hos oss i mjukt vatten.

Epiplatys annulatus beskrevs 1915 från Västafrika och lever i små, skuggade skogsbäckar med mjukt, surt vatten. Namnet annulatus (”ringad”) syftar på de svartvita tvärbanden. Den kallas clownkilli eller raketkilli för hanens spjutformade stjärtfena i rött och blått. Till skillnad från annuella killifiskar behöver rommen ingen torrperiod.

Kremvit kropp med fyra breda svarta tvärband, ett slående mönster på en 3 cm fisk. Hanarna har en förlängd, spjutformad stjärtfena i rött, blått och gult samt röda och blå inslag i rygg- och analfena. Honorna är mattare med rundad, ofärgad stjärtfena. Könen syns från 6–8 veckors ålder.

• Temperatur: 22–27 °C.
• pH: 5,5–7,0. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 1–8, KH 0–4. Mjukt, surt vatten med ekblad eller catappa är viktigt för både färg och befruktning.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 30–150 ppm.

Nästan stillastående vatten. Ett litet svampfilter med svag luftning räcker. Kraftig strömning stressar dem och sprider rommen.

Flytväxter är det viktigaste: de skuggar, ger trygghet och fungerar som lekplats. Mörk botten, ekblad, mossa. Ett litet, tätt planterat nanokar med svag belysning är idealet. Tätt lock, de hoppar genom minsta glipa.

Liten mun, små bitar: nykläckt artemia, cyclops, mikromask, små frusna daphnia. Torrfoder tas motvilligt, krossade flingor fungerar som komplement men inte som bas.

Leker dagligen i flytväxternas rötter eller en lekmopp nära ytan, några få ägg i taget. Rommen kläcks efter 8–12 dygn. Ynglen är mycket små, bland de minsta i hobbyn, och behöver infusorier eller flytande yngelfoder i 10–14 dygn innan de klarar nykläckt artemia. Det är det enda svåra steget.

Enklaste metoden: låt gruppen leka i ett tätt planterat kar med mycket flytväxter och ta ut ynglen med en pipett när de syns vid ytan. Alternativt flytta moppen till ett kläckkar varannan dag. Könsmogna på tre månader, så en stam byggs snabbt.

Fredlig men mycket liten. Bäst artrent eller med dvärgräkor, som de lämnar ifred. Undvik allt som konkurrerar om mat vid ytan. Håll 6–10 med övervikt honor.

• Ynglen dör efter några dagar: för stort foder. Infusorier eller flytande yngelfoder krävs första två veckorna.
• Hoppar ut: tätt lock.
• Blek färg: för hårt vatten eller för starkt ljus.

Vi kör en infusoriekultur permanent bara för den här arten. Med den på plats är clownkillin en av de mest tacksamma nanofiskarna att odla.

Clownkilli: en 3 cm skönhet för nanokar, snabb att odla när infusoriekulturen väl finns.

Copella arnoldi beskrevs 1912 från Guyana och är känd för ett lekbeteende som saknar motstycke i hobbyn: paret hoppar upp ur vattnet tillsammans och fäster rommen på undersidan av ett blad ovanför ytan. Hanen stannar sedan under bladet i två till tre dygn och stänker vatten på äggen med stjärtfenan med jämna mellanrum så att de inte torkar. Namnet arnoldi hedrar den tyske akvaristen Johann Paul Arnold som först beskrev beteendet.

Slank, brunbeige kropp med en mörk längslinje och röda till orange inslag i fenorna. Hanarna är större, 7–8 cm, med tydligt förlängda rygg-, anal- och stjärtfenor och rödare färg. Honorna är mindre, rundare och har kortare fenor. Könen är lätta att skilja från 4–5 månaders ålder.

• Temperatur: 23–28 °C.
• pH: 5,5–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 2–12, KH 1–6. Mjukt, lätt surt vatten med ekblad ger bäst befruktning och färg.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 50–200 ppm.

God ytrörelse och svag till måttlig strömning. Undvik kraftig ström, arten kommer från lugna, växtrika vatten.

Tät växtlighet, flytväxter och breda blad som når upp till eller strax ovanför ytan. Sänk vattennivån 5–10 cm under locket, arten behöver luftrum. Mörk botten och dämpat ljus. För lek: ett brett blad (Anubias, Echinodorus) eller en snedställd glasskiva som lutar ut över vattnet.

Allätare som tar det mesta vid ytan och i mellanvattnet: flingor, små granulat, frusen artemia, mygglarver, daphnia. Levande föda, gärna små insekter, triggar lek och färg.

Sänk vattennivån till 15–20 cm och sätt en glasskiva eller ett brett blad snett ovanför ytan, 2–5 cm upp. Paret hoppar upp tillsammans och fäster 50–200 ägg i en klump på undersidan. Hanen vaktar nedanför och stänker vatten på rommen var 20–30 minut i två till tre dygn. När ynglen kläcks droppar de ner i vattnet.

Enklaste metoden: lyft försiktigt bladet eller skivan till ett kläckkar med samma vatten och håll rommen fuktig med en spruta tills kläckning. Ynglen är små och behöver infusorier eller flytande yngelfoder första veckan innan nykläckt artemia. Tålmodig men fullt görbar odling som få andra i Sverige sysslar med.

Fredlig och lämpar sig för lugna samhällsakvarium med dvärgcorydoras, räkor, Otocinclus, blåögon och små rasboror. Undvik snabba matkonkurrenter och fenbitare. Håll gärna 6–8 med övervikt honor, hanarna visar upp sig mot varandra utan att skada.

• Bleka, gömmer sig: för liten grupp, för starkt ljus eller stress.
• Vita prickar: vitprickssjuka, ofta efter temperatursvängning.
• Fenröta: dålig vattenkvalitet eller fenbitare.
• Hoppar ut: lock behövs.

Vi lekar dem i separata kar med sänkt nivå och glasskiva. Skivan lyfts till kläckkar direkt efter leken så slipper vi förlita oss på hanens stänkande, och kullarna blir jämnare.

Stänktetra: tålig och fredlig, men det är leken ovanför vattenytan som gör den värd att hålla. En odling som imponerar på alla som ser den.

Pseudomugil ivantsoffii beskrevs 1999 från Mamberamo-området på Papua, samma flodsystem som Melanotaenia praecox. Den är uppkallad efter den australiske ichtyologen Walter Ivantsoff. Arten är betydligt mindre spridd i hobbyn än luminatus och furcatus och odlas i liten skala, vilket gör den till en samlarart bland blåögonen.

Gulbrun till ljust olivfärgad kropp med gula till orange fenkanter och de för släktet typiska lysande blå ögonen. Hanarna har längre fenstrålar i rygg- och analfena samt kraftigare gul kant, honorna är slätare och blekare. Färgen är mer diskret än hos luminatus men framträder fint mot mörk botten och i sidoljus.

• Temperatur: 22–28 °C.
• pH: 6,5–8,0. Regnbågsfiskar och blåögon vill oftast ha neutralt till lätt basiskt vatten, till skillnad från de flesta sydamerikaner.
• GH och KH: GH 5–15, KH 3–10. Medelhårt vatten passar bäst, svenskt kranvatten fungerar oftast direkt.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 100–300 ppm.

Regnbågsfiskar och blåögon kommer från strömmande, syrerika vatten. God ytrörelse och måttlig till tydlig strömning är viktigt, både för syret och för att de ska simma naturligt. Ett filter med utlopp längs långsidan ger en cirkulation som de gärna simmar mot.

Öppen simyta på längden är viktigare än volym. Plantera tätt i kanterna och bakåt, lämna mitten fri. Mörk botten och lite flytväxter förstärker färgerna. Lock behövs, de hoppar. Rötter och stenar för struktur, men aldrig så att simbanan bryts.

Allätare som tar foder i mellanvattnet och vid ytan. Flingor och små granulat som bas, kompletterat med frusen artemia, daphnia, cyclops och mygglarver. Levande föda triggar lek och färg. Munnen är liten hos blåögon, foderstorleken måste anpassas.

Kontinuerlig lekare: honan lägger några få ägg om dagen i mossa eller en lekmopp, där de fastnar med klibbtrådar. Äggen kläcks efter 10–20 dygn, längre än hos de flesta akvariefiskar. Enklaste metoden är att lyfta ut moppen till ett kläckkar varannan dag. Ynglen är mycket små och behöver infusorier eller flytande yngelfoder de första dagarna innan de klarar nykläckt artemia. Blåögon är kortlivade, så kontinuerlig odling är enda sättet att behålla stammen.

Pseudomugil ivantsoffii är fredlig men liten, och passar bäst i nanokar eller lugna samhällsakvarium med dvärgcorydoras, räkor, Otocinclus och andra små arter. Undvik allt som är stort nog att svälja en 3 cm fisk, samt snabba matkonkurrenter. Håll minst 8–10 med flera hanar, hanarnas färgspel mot varandra är en stor del av behållningen.

• Bleka, gömmer sig: för liten grupp eller för lite simutrymme. Regnbågsfiskar behöver stim och längd.
• Hoppar ut: vanligt hos nykomna fiskar. Lock på.
• Slöa, andas snabbt: för lite syre eller för varmt.
• Hanarna slåss: normalt färgspel om könsfördelningen är sned. Fler honor än hanar.

Regnbågsfiskar och blåögon leker kontinuerligt i mossa eller lekmoppar. Vi flyttar moppen till ett kläckkar med jämna mellanrum istället för att flytta fiskarna, det ger en jämn ström av yngel.

Pseudomugil ivantsoffii: gulbrun kropp med gula fenkanter, mer diskret än luminatus. Ovanlig i handeln, sällan odlad i Sverige. Kortlivad som alla blåögon, odla kontinuerligt.

Yellow Stripe (Golden Back, Neon Yellow) är en vidareförädling av den gula linjen av Neocaridina davidi, med tätare färg och en ljus, nästan självlysande rygglinje från nacke till stjärt. Ränderna är tydligast hos honorna.

Honorna är mättat gula med en ljus rygglinje, hanarna blekare och ofta utan tydlig linje. Individer utan rand går tillbaka mot vanlig Yellow Sakura och bör plockas bort om du vill hålla randen.

Könsmogna honor är större, har rundare buk och en tydlig äggfläck (”sadel”) i nacken. Hanarna är smalare, ofta blekare och rör sig mer. Färgen påverkas av kost, stress och underlag: mörk botten och karotinrikt foder ger tydligast färg.

• Temperatur: 18–26 °C. Under 20 °C saktar fortplantningen ner, över 26 °C åldras de snabbare och syrehalten sjunker. 21–24 °C ger bäst balans.
• pH: 6,5–8,0. Stabilitet är viktigare än exakt värde.
• GH och KH: Skalet byggs av kalcium och magnesium, så GH under 4 ger misslyckade skalömsningar. KH 2–8 håller pH stabilt. Vanligt svenskt kranvatten passar oftast direkt.
• TDS: 150–300 ppm, ett bra samlingsmått mätt med en enkel TDS-penna.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 20 mg/l.
• Koppar: Giftigt i mycket små mängder. Kontrollera mediciner, gödning och kopparrör.

Dvärgräkor är känsligare för låg syrehalt än fisk. Ett luftdrivet svampfilter syresätter, ger svag strömning och en stor biofilmsyta att beta på utan att suga in yngel. Kraftig strömning stressar dem, helt stillastående vatten ger syrebrist nattetid.

Mörkt substrat får färgen att framträda. Mossa, flytväxter och torra löv (ek, bok, catappa) ger gömställen och biofilm för ynglen. Täck filterintag med svamp. Ett moget kar med synlig påväxt är en betydligt bättre start än ett kliniskt rent.

Allätare som betar alger, biofilm och detritus hela dagen. Komplettera med sjunkande räkfoder, blancherad grönsak och ibland proteinfoder. Mata sparsamt, 2–3 gånger i veckan räcker i ett etablerat kar, och ta bort rester. Överfodring är den vanligaste orsaken till dåliga värden och planarier.

Honan blir könsmogen vid 3–4 månader. Efter en skalömsning släpper hon feromoner, hanarna simmar oroligt runt karet, parning sker och 20–40 ägg bärs under buken i 3–4 veckor beroende på temperatur.

Ynglen föds som färdiga miniräkor, 2–3 mm, utan larvstadium, och betar biofilm på mossa, löv och filtersvamp. En grupp om 10–15 blir lätt hundratals inom ett halvår. Ta bort avvikande individer ur avelskaret för att hålla färgen stabil.

Korsningsrisk: alla Neocaridina-färgformer korsar sig fritt. Blanda inte färgvarianter om du vill behålla färgen, avkomman blir vildfärgad brun.

Fungerar med små, fredliga fiskar (Corydoras, Otocinclus, små rasboror, Pseudomugil), snäckor och andra räkor. Räkyngel är föda för nästan alla fiskar, så för en växande koloni: artrent eller tät mossa. Undvik ciklider, bettor, större barbar och allt som ryms om en räka i munnen.

• Misslyckad skalömsning (vit ring bakom huvudet): för lågt GH eller för stort vattenbyte. Byt mindre och oftare.
• Plötslig massdöd: koppar, insektsmedel på nya växter eller ammoniak-/nitritspik.
• Blekning: stress, ljus botten eller fel foder.
• Planarier och hydra: följer med överfodring.

Vi har två egna brunnar, en mjuk (TDS ~50, pH ~7) och en hårdare (TDS ~200, pH 7,5), plus trestegsfiltrering och osmosfilter. Neocaridina får det mjukare brunnsvattnet med lite hårdare inblandat, runt TDS 100.

Neocaridina Yellow Stripe är lika tålig och lättodlad som alla Neocaridina: ett inkört kar med mossa och löv, stabila värden och lite tålamod, så sköter kolonin resten själv.