Melanoides tuberculata kommer från Afrika och södra Asien men är idag spridd över hela världen. Den är unik bland akvariesnäckor genom att leva nere i substratet, där den gräver gångar och luckrar sanden. Det motverkar syrefria fickor i botten, vilket är dess främsta nytta i akvariet. Den är också partenogenetisk: honorna föder levande ungar utan befruktning.

Långsmalt, konformat skal på 2–3 cm i brunt eller gråbrunt, ofta med mörka flammor. Alla individer i akvarier är i praktiken honor som klonar sig själva.

• Temperatur: 18–28 °C.
• pH: 7,0–8,2. Under pH 7 börjar skalet vittra.
• GH och KH: GH 6–20, KH 4–15. Snäckor bygger skal av kalcium: i mjukt vatten blir skalen tunna och gropiga.
• Koppar: dödligt för snäckor även i små mängder. Kontrollera mediciner och gödning.
• Nitrit och ammoniak: 0.

God syresättning och måttlig strömning. Snäckor tål varierande förhållanden men kryper upp ur vattnet om syrehalten sjunker eller vattenvärdena försämras, vilket är en användbar varningssignal.

Sand eller grus, rötter, löv och växter. Alla ytor med biofilm och alger är betesmark. Ett lock är bra: många snäckor kryper upp över vattenlinjen och kan hamna utanför karet.

Allätare. Flingor och granulat som bas, kompletterat med frusen artemia, daphnia, cyclops och mygglarver. Levande föda triggar lek och färg.

Partenogenetisk och vivipar: honorna föder levande ungar utan hane. En enda individ kan starta en population. Antalet styrs av mängden mat i substratet. Dagtid är de nere i sanden, på natten kommer de upp, så populationen är ofta mycket större än man tror.

Helt fredlig och räksäker. Äter inte friska växter men kan luckra runt rötter i nyplanterade kar. Passar med allt utom snäckätare. Utmärkt i kar med djup sandbotten där syrefria zoner annars kan bildas.

Blivit för många? Läs Snäckplåga? Därför har du fler snäckor än du tror.

• Vittrat, gropigt skal: för mjukt eller för surt vatten. Höj GH och KH.
• Kryper upp ur vattnet: dåliga vattenvärden eller syrebrist. Testa vattnet.
• Plötslig död: koppar i medicin, gödning eller nytt vatten.
• Explosionsartad förökning: överfodring. Snäckantalet följer mängden mat, inte tvärtom.

Malaysisk Sandsnäcka: gräver i sanden och motverkar syrefria fickor. Lever nästan helt nere i substratet dagtid. Föder levande ungar, förökar sig utan hane.

Ceratophyllum demersum är en av världens mest spridda vattenväxter och finns naturligt även i Sverige. Den saknar rötter helt och tar upp all näring genom stjälk och blad. Tillväxten är extremt snabb, vilket gör den till det bästa verktyget mot alger i ett nystartat kar: den konkurrerar helt enkelt ut dem om näringen.

Långa, greniga stjälkar med kransar av styva, gaffelgrenade blad i mörkgrönt. Kan bli över en meter lång. Bladen är sträva vid beröring, till skillnad från de mjuka bladen hos Limnophila.

• Temperatur: 10–28 °C.
• pH: 6,0–8,5.
• GH och KH: GH 2–25, KH 1–18.
• Näring: järn och mikronäring är oftast det som saknas i akvarier med få fiskar. Makronäring (kväve, fosfor) kommer från fisken.
• Nitrat: växter behöver nitrat. I ett kar med mycket växter och lite fisk kan det behöva tillsättas.

Ljusbehov: Lågt till högt. CO2 behövs inte, den växer snabbt ändå.

Kräver ingen plantering: låt den flyta eller stick ner nedre delen löst i substratet. Beskär genom att klippa av toppar, som kan planteras eller läggas att flyta. Den fäller nedre blad när den blir lång, vilket kan skräpa ner, så ta bort gamla stjälkar. Kan behöva beskäras varje eller varannan vecka i ett välgödslat kar.

Perfekt i nystartade kar mot alger, i yngelkar som skydd, i räkkar som betesyta och som flytande skugga över kar med skygga fiskar. Används också i utomhusdammar och kallvattenkar tack vare det breda temperaturspannet.

Sidoskott: klipp av ett skott och låt det flyta Sätt de nya plantorna med gott om avstånd, de växer snabbt ihop.

Hornsärv fungerar med i princip alla fiskar och räkor. Räkor betar biofilm på bladen utan att skada växten. Undvik växtätande ciklider, stora plecos som raspar på blad, och arter som gräver kraftigt i botten.

• Gula eller genomskinliga blad: järn- eller mikronäringsbrist. Gödsla.
• Alger på bladen: för mycket ljus i förhållande till näring och CO2. Korta belysningstiden.
• Växer inte: för lite ljus eller näring.
• Smälter efter inköp: normalt vid omställning från emers (luftodlad) till submers form. Nya blad kommer.

Hornsärv går i alla våra nystartade kar och yngelkar. Den är det snabbaste sättet att få kontroll på näringen innan algerna hinner etablera sig.

Hornsärv: extremt snabb tillväxt, suger upp näring och konkurrerar ut alger. Klarar allt från 10 till 28 °C, även kallvattenkar. Saknar rötter, flyter eller stickas ner löst.

Akvariemossor är en samlingsbeteckning för flera släkten, framför allt Taxiphyllum (javamossa, Flame moss) och Vesicularia (Christmas moss). Javamossa, Taxiphyllum barbieri, är den vanligaste och tåligaste. Mossor saknar riktiga rötter och tar upp all näring genom bladen, vilket är varför de fästs på ytor istället för att planteras.

Små, fjäderlika skott i mörkgrönt som växer i tuvor och mattor. Javamossa har oregelbunden växtform, Christmas moss mer grenad och trädlik, Flame moss växer uppåt i spiral. Alla bildar med tiden täta mattor som är fulla av mikroliv.

• Temperatur: 18–28 °C.
• pH: 6,0–8,0.
• GH och KH: GH 2–20, KH 1–15.
• Näring: järn och mikronäring är oftast det som saknas i akvarier med få fiskar. Makronäring (kväve, fosfor) kommer från fisken.
• Nitrat: växter behöver nitrat. I ett kar med mycket växter och lite fisk kan det behöva tillsättas.

Ljusbehov: Lågt till medel. CO2 behövs inte, men ger tätare växt.

Fäst mossan på sten, rot eller ett plastnät med fiskelina eller superlim. Beskär med sax när den blir för tjock, den understa delen dör annars av ljusbrist och lossnar. En tunn, ofta beskuren matta är friskare än en tjock. Sköljning i akvarievatten då och då avlägsnar detritus som samlas i mattan.

Mossa är det enskilt viktigaste inredningsmaterialet i ett räkkar: den ger yngel skydd, biofilm att beta på och en yta som samlar mikroliv. Används också som lekplats för romspridande fiskar, som förgrundsmatta på sten och för att klä rötter och bakgrunder.

Delning: klipp av en tuss och fäst på ny yta Sätt de nya plantorna med gott om avstånd, de växer snabbt ihop.

Akvariemossor fungerar med i princip alla fiskar och räkor. Räkor betar biofilm på bladen utan att skada växten. Undvik växtätande ciklider, stora plecos som raspar på blad, och arter som gräver kraftigt i botten.

• Gula eller genomskinliga blad: järn- eller mikronäringsbrist. Gödsla.
• Alger på bladen: för mycket ljus i förhållande till näring och CO2. Korta belysningstiden.
• Växer inte: för lite ljus eller näring.
• Smälter efter inköp: normalt vid omställning från emers (luftodlad) till submers form. Nya blad kommer.

Mossa finns i praktiskt taget alla våra kar. I räkkaren är den yngelns viktigaste skydd och betesyta, i lekkaren fungerar den som romsubstrat för både fisk och räkor.

Akvariemossor: javamossa är den tåligaste, växer i nästan allt ljus. Räkyngelns viktigaste gömställe och betesyta. Fästs på sten eller rot, planteras inte i botten.

Vallisneria spiralis är en av de äldsta akvarieväxterna i hobbyn, känd sedan 1800-talet. Den finns naturligt i södra Europa, Nordafrika och Asien. Namnet spiralis syftar inte på bladen utan på blomstjälken, som snurrar upp i en spiral när blomman ska nå ytan. Den bildar täta bestånd genom utlöpare.

Långa, bandformade blad direkt från en rosett vid botten, ljusgröna till mörkgröna, 40–70 cm långa och 1 cm breda. Bladen når ytan och lägger sig ofta längs den, vilket ger skugga.

• Temperatur: 15–28 °C.
• pH: 6,5–8,5.
• GH och KH: GH 4–25, KH 3–18.
• Näring: järn och mikronäring är oftast det som saknas i akvarier med få fiskar. Makronäring (kväve, fosfor) kommer från fisken.
• Nitrat: växter behöver nitrat. I ett kar med mycket växter och lite fisk kan det behöva tillsättas.

Ljusbehov: Lågt till medel. CO2 behövs inte, men ger snabbare tillväxt.

Plantera rosetten så att rotbasen (kronan) ligger precis ovanför substratet, grävs den ner ruttnar den. Rotgödsel i substratet ger bäst tillväxt. Beskär inte bladen på mitten, det ger bruna spetsar. Ta istället bort hela gamla blad vid basen. Utlöpare kan klippas av och planteras om.

Klassisk bakgrundsväxt som bildar en tät grön ridå. Bladen som lägger sig vid ytan ger skugga åt skygga arter. Ger fisk och räkor gömställen, och är tacksam i kar med hårdare vatten där många andra växter kämpar.

Utlöpare: nya plantor på revor från moderplantan Sätt de nya plantorna med gott om avstånd, de växer snabbt ihop.

Vallisneria Spiralis fungerar med i princip alla fiskar och räkor. Räkor betar biofilm på bladen utan att skada växten. Undvik växtätande ciklider, stora plecos som raspar på blad, och arter som gräver kraftigt i botten.

• Gula eller genomskinliga blad: järn- eller mikronäringsbrist. Gödsla.
• Alger på bladen: för mycket ljus i förhållande till näring och CO2. Korta belysningstiden.
• Växer inte: för lite ljus eller näring.
• Smälter efter inköp: normalt vid omställning från emers (luftodlad) till submers form. Nya blad kommer.

Vallisneria är vår standardbakgrund i de större karen. Den behöver bara rotgödsel och tid, sedan sköter utlöparna resten.

Vallisneria Spiralis: långa gröna band som vajar i strömmen. Förökar sig med utlöpare, bildar snabbt en ridå. Trivs i hårdare vatten, tål svalt.