Tanichthys albonubes beskrevs 1932 från White Cloud Mountain i Guangdong, södra Kina, och är en av få akvariefiskar som inte behöver värmare i ett normalt uppvärmt rum. Den var länge ansedd som utdöd i naturen men återfanns 2007. Den kallas ibland ”den fattige mannens neontetra” för sin färg och sitt låga pris, men är en betydligt tåligare fisk.

Slank, brunaktig kropp med en lysande blågrön längslinje och röda fenor, samt rödaktig stjärtrot. Hanarna är slankare och färgstarkare med tydligare röda fenkanter, honorna rundare. Det finns även en långfenad avelsform och en guldform.

• Temperatur: 16–24 °C.
• pH: 6,0–8,0. Regnbågsfiskar och blåögon vill oftast ha neutralt till lätt basiskt vatten, till skillnad från de flesta sydamerikaner.
• GH och KH: GH 4–20, KH 2–12. Medelhårt vatten passar bäst, svenskt kranvatten fungerar oftast direkt.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 100–350 ppm.

Regnbågsfiskar och blåögon kommer från strömmande, syrerika vatten. God ytrörelse och måttlig till tydlig strömning är viktigt, både för syret och för att de ska simma naturligt. Ett filter med utlopp längs långsidan ger en cirkulation som de gärna simmar mot.

Öppen simyta på längden är viktigare än volym. Plantera tätt i kanterna och bakåt, lämna mitten fri. Mörk botten och lite flytväxter förstärker färgerna. Lock behövs, de hoppar. Rötter och stenar för struktur, men aldrig så att simbanan bryts.

Allätare som tar foder i mellanvattnet och vid ytan. Flingor och små granulat som bas, kompletterat med frusen artemia, daphnia, cyclops och mygglarver. Levande föda triggar lek och färg. Munnen är liten hos blåögon, foderstorleken måste anpassas.

Kontinuerlig lekare i mossa och finbladiga växter. Äggen sprids över några dagar. Föräldrarna äter inte ynglen i någon större utsträckning, så i ett tätt planterat kar dyker det upp yngel av sig själva. Kläckning efter 2–3 dygn, ynglen tar infusorier och sedan artemia. En av de allra lättaste äggläggande fiskarna att odla.

Fredlig stimfisk som passar med andra svalvattenarter: Scleromystax, Sewellia, vissa danio. Undvik tropiska arter som kräver över 25 °C, samt allt som är stort nog att äta en 5 cm fisk. Håll minst 8, gärna fler.

• Bleka, gömmer sig: för liten grupp eller för lite simutrymme. Regnbågsfiskar behöver stim och längd.
• Hoppar ut: vanligt hos nykomna fiskar. Lock på.
• Slöa, andas snabbt: för lite syre eller för varmt.
• Hanarna slåss: normalt färgspel om könsfördelningen är sned. Fler honor än hanar.

Regnbågsfiskar och blåögon leker kontinuerligt i mossa eller lekmoppar. Vi flyttar moppen till ett kläckkar med jämna mellanrum istället för att flytta fiskarna, det ger en jämn ström av yngel.

Regnbågselritsa: trivs i 18–22 °C, klarar ner till 16. Extremt tålig, en klassisk nybörjarfisk. Leker kontinuerligt i mossa, mycket lättodlad.

Kopparbarben tillhör släktet Pethia, små barbar från Indien och Bangladesh som tidigare låg under Puntius. Longfin-formen är en avelsform med förlängda fenor. Till skillnad från tigerbarb och andra ökända fenbitare är kopparbarben en fredlig art som fungerar i lugna samhällsakvarium.

Kopparglänsande gyllene kropp med några mörka fläckar på sidan och förlängda, ofta gulaktiga fenor. Hanarna är slankare och färgstarkare, honorna rundare och blekare. Slöjfenorna växer ut successivt under första året.

• Temperatur: 22–27 °C.
• pH: 6,0–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 3–15, KH 2–10.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 80–300 ppm.

God ytrörelse och måttlig strömning räcker. Undvik helt stillastående vatten, särskilt i varma, tätplanterade kar där syret sjunker nattetid.

Tät växtlighet i kanterna med öppen simyta i mitten, mörk botten och gärna flytväxter som dämpar ljuset. Rötter och löv ger struktur och gömställen. Fisken visar mer färg och rör sig öppnare i ett kar med skugga än i ett kalt, ljust kar.

Allätare. Flingor och granulat som bas, kompletterat med frusen artemia, daphnia, cyclops och mygglarver. Levande föda triggar lek och färg.

Romspridare. Konditionera gruppen med frusen föda, sätt sedan ett par eller en liten grupp i ett lekkar med mossa eller lekmopp och lekgaller. Äggen sprids fritt och äts av föräldrarna om de inte skyddas. Kläckning efter 1–2 dygn, ynglen frisimmande efter 3–4 och tar infusorier innan artemia.

Fredlig stimfisk som passar med Corydoras, Ancistrus, regnbågsfiskar, blåögon och lugna dvärgciklider. Undvik fenbitare, slöjfenorna är utsatta. Håll minst 6, gärna 8–10.

• Bleka, gömmer sig: för liten grupp, för starkt ljus eller stress från andra fiskar.
• Vita prickar: vitprickssjuka, ofta efter temperatursvängning.
• Fenröta: dålig vattenkvalitet eller fenbitare.
• Slöa, andas snabbt: syrebrist eller för hög temperatur.

Vi konditionerar med frusen föda i två veckor och låter gruppen leka över lekgaller, äggen faller igenom och skyddas från föräldrarna.

Kopparbarb Longfin: kopparglänsande med mörka fläckar och långa fenor. Fredlig till skillnad från många barbar. Stimfisk, minst 6, gärna fler.

Channa andrao beskrevs 2013 från Lefraguri-träsket i West Bengal, Indien, och är uppkallad efter den indiske akvaristen Andrew Rao. Den tillhör gachua-gruppen och är en av de minsta och mest fredliga snakeheads. Som subtropisk art behöver den en svalare period på vintern, ner mot 15–18 °C, för att må bra och leka.

Brun till rödbrun kropp med en iriserande blågrön kant längs rygg- och analfena, samt en tydlig mörk ögonfläck bakom gällocket. Färgen är starkast hos könsmogna hanar. Könen är svåra att skilja, honor blir rundare vid könsmognad.

• Temperatur: 15–26 °C. Arten är subtropisk och behöver en svalare viloperiod på vintern, annars blir den kortlivad.
• pH: 6,0–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 2–15, KH 1–10. Mjukt till medelhårt, inte kritiskt för hållning.
• Nitrit och ammoniak: 0. Channa är stora fiskar som producerar mycket avfall, kraftig filtrering krävs.
• Ytan: Channa andas atmosfärisk luft med ett labyrintliknande organ. Luftrummet mellan vattenyta och lock ska vara varmt och fuktigt, inte kalldrag.

Channa är luftandare och går regelbundet upp till ytan för att andas. Det gör dem oberoende av syrehalten i vattnet, men luften ovanför ytan måste hålla ungefär samma temperatur som vattnet. Ett kallt luftrum ger lunginflammationsliknande problem. Måttlig strömning i vattnet, aldrig kraftig.

Rötter, stenar, grottor och tät växtlighet i kanterna, med öppna partier att patrullera. Flytväxter dämpar ljuset och gör dem tryggare. Sand eller fint grus. Viktigast av allt: ett tättslutande lock. Channa hoppar genom minsta glipa, det är den vanligaste dödsorsaken i hemmiljö.

Rovfisk. Frusna mygglarver, mysis, räkor, musslor, maskar och sjunkande carnivore-pellets. Vänj ungfiskar vid fryst och torrfoder tidigt, det är enklare än levande föda i längden. Mata vuxna 2–3 gånger i veckan, de blir lätt överviktiga. Undvik feta däggdjursprodukter helt.

Munruvare: honan lägger äggen som hanen (hos vissa arter honan) tar i munnen och ruvar i 10–20 dygn utan att äta. Ynglen släpps ut som färdiga miniatyrer och vaktas av föräldrarna i veckor. Ynglen tar artemia och finhackad frusen föda direkt. Ett fungerande par är förutsättningen, och par bildas bäst ur en syskonkull som fått växa upp tillsammans.

Channa andrao är en rovfisk. Allt som ryms i munnen kommer att ätas, inklusive räkor och mindre fiskar. Den är dock fredligast i släktet och kan hållas i grupp om 5–6 individer ur samma kull i ett tillräckligt stort kar. Bäst hålls den artrent, som par eller i grupp ur samma kull. Sällskap måste vara stora, snabba och tåliga.

• Hoppar ut: den vanligaste dödsorsaken. Täta locket helt, även runt slangar och kablar.
• Vägrar äta efter flytt: normalt i veckor. Erbjud levande mat och lämna dem ifred.
• Aggression mot artfrände: par som inte fungerar. Separera, försök med syskon ur samma kull.
• Slö, ligger vid ytan: för kallt luftrum ovanför vattnet, eller för varmt vatten året runt utan viloperiod.

Vi håller Channa artrent och låter par bilda sig ur syskonkullar. Locket är alltid tätat helt, det är den enskilt viktigaste detaljen med släktet.

Channa andrao: en av de minsta Channa, bara 10 cm. Subtropisk: behöver en svalare vinterperiod. Fredligast i släktet, kan hållas i grupp.