”L144” användes ursprungligen för en blåögd, gul Ancistrus från Paraguay, men i handeln har beteckningen blivit ett samlingsnamn för odlade färgformer av den vanliga Ancistrus (Ancistrus cf. cirrhosus): albino, gul, röd, snow white, brun, med och utan slöjfenor. Den gula formen med svarta ögon är det som ursprungligen kallades L144. Alla dessa former är samma fisk under färgen: den klassiska, tåliga och lättodlade antennmalen som funnits i akvarier sedan 1900-talets början.

Gul till gulorange kropp, ofta med ljusare buk, mörka ögon och kort fenor. Hanarna får med könsmognaden buskiga ”antenner” (tentakler) på nos och panna, honorna har inga eller bara små längs noskanten. Hanarna blir också större och bredare över huvudet. Ynglen ser lika ut oavsett kön tills 4–6 månader.

• Temperatur: Ancistrus är tåliga, 22–28 °C, men leker bäst i övre delen.
• pH: lätt surt till neutralt. Odlade stammar tål upp till 7,5–8,0.
• GH och KH: mjukt till medelhårt är bäst, men inte kritiskt för hållning. För lek: mjukare.
• Syre: bra ytrörelse.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, plecos producerar mycket avfall.

Ancistrus är tåliga men uppskattar syrerikt vatten och måttlig strömning. Ett vanligt filter med bra ytrörelse räcker. De kan ta luft vid ytan om syret sjunker, men det är ett tecken på att något är fel.

Rötter är obligatoriskt: Ancistrus raspar trä som en del av matsmältningen. Lägg till lekgrottor (lerrör, 12–15 cm långa, en per hane), skuggade partier och gärna lite ström. Sand eller rundat grus, det spelar mindre roll för Ancistrus än för Corydoras.

Allätare med tyngdpunkt på växtföda: alger, spirulinatabletter, blancherad zucchini, gurka, ärtor, plus rötter att raspa. Komplettera med frusen föda ibland. En Ancistrus som bara får äta alger i ett rent kar svälter.

Ancistrus är den lättaste plecon att odla. Hanen väljer en grotta, lockar in honan, och hon lägger 30–150 gula ägg i en klump längst in. Hanen kör ut honan och vaktar rommen, fläktar den med fenorna och äter inte förrän ynglen simmat ut. Kläckning efter 4–6 dygn, gulesäcken tar ytterligare 5–7 dygn. Ynglen tar krossade tabletter och gurka direkt. En hane kan leka med flera honor i följd.

Fredlig mot allt utom andra Ancistrus-hanar. Passar i de flesta samhällsakvarium: tetror, rasboror, Corydoras, regnbågar, dvärgciklider, guppy. Fungerar med räkor. Undvik stora rovciklider och Channa som kan se en ung Ancistrus som mat.

• Insjunken buk: svält. Ancistrus behöver aktiv utfodring, alger räcker inte.
• Vita fläckar, slö: för lågt syre eller för varmt vatten.
• Hanar som slåss: för få grottor eller för litet kar.
• Mjölkiga ögon: dålig vattenkvalitet, gör vattenbyte.

Vi odlar plecos i par eller trio (en hane, två honor) med en grotta per hane. Hanen vaktar rommen i grottan, ynglen tas ut när gulesäcken är förbrukad och odlas i eget kar.

Ancistrus sp. L144 (Gul): klargul med svarta ögon, kortfenad. Tålig som den bruna. Färgen håller sig ren i avkomman.

”L144” användes ursprungligen för en blåögd, gul Ancistrus från Paraguay, men i handeln har beteckningen blivit ett samlingsnamn för odlade färgformer av den vanliga Ancistrus (Ancistrus cf. cirrhosus): albino, gul, röd, snow white, brun, med och utan slöjfenor. Snow White är en leucistisk (vit) form med mörka ögon, inte albino. Alla dessa former är samma fisk under färgen: den klassiska, tåliga och lättodlade antennmalen som funnits i akvarier sedan 1900-talets början.

Vit till gräddvit kropp, mörka ögon, kort fenor. Bäst mot mörk botten. Hanarna får med könsmognaden buskiga ”antenner” (tentakler) på nos och panna, honorna har inga eller bara små längs noskanten. Hanarna blir också större och bredare över huvudet. Ynglen ser lika ut oavsett kön tills 4–6 månader.

• Temperatur: Ancistrus är tåliga, 22–28 °C, men leker bäst i övre delen.
• pH: lätt surt till neutralt. Odlade stammar tål upp till 7,5–8,0.
• GH och KH: mjukt till medelhårt är bäst, men inte kritiskt för hållning. För lek: mjukare.
• Syre: bra ytrörelse.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, plecos producerar mycket avfall.

Ancistrus är tåliga men uppskattar syrerikt vatten och måttlig strömning. Ett vanligt filter med bra ytrörelse räcker. De kan ta luft vid ytan om syret sjunker, men det är ett tecken på att något är fel.

Rötter är obligatoriskt: Ancistrus raspar trä som en del av matsmältningen. Lägg till lekgrottor (lerrör, 12–15 cm långa, en per hane), skuggade partier och gärna lite ström. Sand eller rundat grus, det spelar mindre roll för Ancistrus än för Corydoras.

Allätare med tyngdpunkt på växtföda: alger, spirulinatabletter, blancherad zucchini, gurka, ärtor, plus rötter att raspa. Komplettera med frusen föda ibland. En Ancistrus som bara får äta alger i ett rent kar svälter.

Ancistrus är den lättaste plecon att odla. Hanen väljer en grotta, lockar in honan, och hon lägger 30–150 gula ägg i en klump längst in. Hanen kör ut honan och vaktar rommen, fläktar den med fenorna och äter inte förrän ynglen simmat ut. Kläckning efter 4–6 dygn, gulesäcken tar ytterligare 5–7 dygn. Ynglen tar krossade tabletter och gurka direkt. En hane kan leka med flera honor i följd.

Fredlig mot allt utom andra Ancistrus-hanar. Passar i de flesta samhällsakvarium: tetror, rasboror, Corydoras, regnbågar, dvärgciklider, guppy. Fungerar med räkor. Undvik stora rovciklider och Channa som kan se en ung Ancistrus som mat.

• Insjunken buk: svält. Ancistrus behöver aktiv utfodring, alger räcker inte.
• Vita fläckar, slö: för lågt syre eller för varmt vatten.
• Hanar som slåss: för få grottor eller för litet kar.
• Mjölkiga ögon: dålig vattenkvalitet, gör vattenbyte.

Vi odlar plecos i par eller trio (en hane, två honor) med en grotta per hane. Hanen vaktar rommen i grottan, ynglen tas ut när gulesäcken är förbrukad och odlas i eget kar.

Ancistrus sp. L144 (Snow White): vit med svarta ögon, lyser i mörka kar. Samma tåliga fisk som den bruna. Håll mörk botten så syns den.