Bloody Mary är toppen av den röda Neocaridina-skalan. Till skillnad från Fire Red, där pigmentet sitter i skalet, sitter det hos Bloody Mary i själva vävnaden. Resultatet är en djup, genomlyst vinröd färg som inte får den ”målade” ytan Painted Fire Red kan ha. Linjen är framtagen ur Chocolate-stammen i Taiwan.

Hela kroppen är jämnt mörkröd, ofta med en glasartad lyster. Hanarna är något ljusare men tydligt röda. Yngel är ofta klara med röda prickar och färgar in med åldern, så döm inte ut avkomman förrän vid 6–8 veckor.

Könsmogna honor är större, har rundare buk och en tydlig äggfläck (”sadel”) i nacken. Hanarna är smalare, ofta blekare och rör sig mer. Färgen påverkas av kost, stress och underlag: mörk botten och karotinrikt foder ger tydligast färg.

• Temperatur: 18–26 °C. Under 20 °C saktar fortplantningen ner, över 26 °C åldras de snabbare och syrehalten sjunker. 21–24 °C ger bäst balans.
• pH: 6,5–8,0. Stabilitet är viktigare än exakt värde.
• GH och KH: Skalet byggs av kalcium och magnesium, så GH under 4 ger misslyckade skalömsningar. KH 2–8 håller pH stabilt. Vanligt svenskt kranvatten passar oftast direkt.
• TDS: 150–300 ppm, ett bra samlingsmått mätt med en enkel TDS-penna.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 20 mg/l.
• Koppar: Giftigt i mycket små mängder. Kontrollera mediciner, gödning och kopparrör.

Dvärgräkor är känsligare för låg syrehalt än fisk. Ett luftdrivet svampfilter syresätter, ger svag strömning och en stor biofilmsyta att beta på utan att suga in yngel. Kraftig strömning stressar dem, helt stillastående vatten ger syrebrist nattetid.

Mörkt substrat får färgen att framträda. Mossa, flytväxter och torra löv (ek, bok, catappa) ger gömställen och biofilm för ynglen. Täck filterintag med svamp. Ett moget kar med synlig påväxt är en betydligt bättre start än ett kliniskt rent.

Allätare som betar alger, biofilm och detritus hela dagen. Komplettera med sjunkande räkfoder, blancherad grönsak och ibland proteinfoder. Mata sparsamt, 2–3 gånger i veckan räcker i ett etablerat kar, och ta bort rester. Överfodring är den vanligaste orsaken till dåliga värden och planarier.

Honan blir könsmogen vid 3–4 månader. Efter en skalömsning släpper hon feromoner, hanarna simmar oroligt runt karet, parning sker och 20–40 ägg bärs under buken i 3–4 veckor beroende på temperatur.

Ynglen föds som färdiga miniräkor, 2–3 mm, utan larvstadium, och betar biofilm på mossa, löv och filtersvamp. En grupp om 10–15 blir lätt hundratals inom ett halvår. Ta bort avvikande individer ur avelskaret för att hålla färgen stabil.

Korsningsrisk: alla Neocaridina-färgformer korsar sig fritt. Blanda inte färgvarianter om du vill behålla färgen, avkomman blir vildfärgad brun.

Fungerar med små, fredliga fiskar (Corydoras, Otocinclus, små rasboror, Pseudomugil), snäckor och andra räkor. Räkyngel är föda för nästan alla fiskar, så för en växande koloni: artrent eller tät mossa. Undvik ciklider, bettor, större barbar och allt som ryms om en räka i munnen.

• Misslyckad skalömsning (vit ring bakom huvudet): för lågt GH eller för stort vattenbyte. Byt mindre och oftare.
• Plötslig massdöd: koppar, insektsmedel på nya växter eller ammoniak-/nitritspik.
• Blekning: stress, ljus botten eller fel foder.
• Planarier och hydra: följer med överfodring.

Vi har två egna brunnar, en mjuk (TDS ~50, pH ~7) och en hårdare (TDS ~200, pH 7,5), plus trestegsfiltrering och osmosfilter. Neocaridina får det mjukare brunnsvattnet med lite hårdare inblandat, runt TDS 100.

Neocaridina Bloody Mary är lika tålig och lättodlad som alla Neocaridina: ett inkört kar med mossa och löv, stabila värden och lite tålamod, så sköter kolonin resten själv.

Black Velvet (även Black Rose) är den mörkaste linjen av Neocaridina davidi, samma linje som Blue Dream och Chocolate stammar ur. Färgen är tät och matt, som sammet. Den gör sig sämst mot mörk botten och bäst mot ljus sand eller ljus dekor, tvärtom mot de röda formerna.

Kroppen är helsvart, honorna tätast. Hanarna kan ha bruna eller blåaktiga toner. Avkomman driver mot blått och brunt, så selektera de svartaste och plocka bort blåa och bruna individer för att hålla linjen.

Könsmogna honor är större, har rundare buk och en tydlig äggfläck (”sadel”) i nacken. Hanarna är smalare, ofta blekare och rör sig mer. Färgen påverkas av kost, stress och underlag: mörk botten och karotinrikt foder ger tydligast färg.

• Temperatur: 18–26 °C. Under 20 °C saktar fortplantningen ner, över 26 °C åldras de snabbare och syrehalten sjunker. 21–24 °C ger bäst balans.
• pH: 6,5–8,0. Stabilitet är viktigare än exakt värde.
• GH och KH: Skalet byggs av kalcium och magnesium, så GH under 4 ger misslyckade skalömsningar. KH 2–8 håller pH stabilt. Vanligt svenskt kranvatten passar oftast direkt.
• TDS: 150–300 ppm, ett bra samlingsmått mätt med en enkel TDS-penna.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 20 mg/l.
• Koppar: Giftigt i mycket små mängder. Kontrollera mediciner, gödning och kopparrör.

Dvärgräkor är känsligare för låg syrehalt än fisk. Ett luftdrivet svampfilter syresätter, ger svag strömning och en stor biofilmsyta att beta på utan att suga in yngel. Kraftig strömning stressar dem, helt stillastående vatten ger syrebrist nattetid.

Mörkt substrat får färgen att framträda. Mossa, flytväxter och torra löv (ek, bok, catappa) ger gömställen och biofilm för ynglen. Täck filterintag med svamp. Ett moget kar med synlig påväxt är en betydligt bättre start än ett kliniskt rent.

Allätare som betar alger, biofilm och detritus hela dagen. Komplettera med sjunkande räkfoder, blancherad grönsak och ibland proteinfoder. Mata sparsamt, 2–3 gånger i veckan räcker i ett etablerat kar, och ta bort rester. Överfodring är den vanligaste orsaken till dåliga värden och planarier.

Honan blir könsmogen vid 3–4 månader. Efter en skalömsning släpper hon feromoner, hanarna simmar oroligt runt karet, parning sker och 20–40 ägg bärs under buken i 3–4 veckor beroende på temperatur.

Ynglen föds som färdiga miniräkor, 2–3 mm, utan larvstadium, och betar biofilm på mossa, löv och filtersvamp. En grupp om 10–15 blir lätt hundratals inom ett halvår. Ta bort avvikande individer ur avelskaret för att hålla färgen stabil.

Korsningsrisk: alla Neocaridina-färgformer korsar sig fritt. Blanda inte färgvarianter om du vill behålla färgen, avkomman blir vildfärgad brun.

Fungerar med små, fredliga fiskar (Corydoras, Otocinclus, små rasboror, Pseudomugil), snäckor och andra räkor. Räkyngel är föda för nästan alla fiskar, så för en växande koloni: artrent eller tät mossa. Undvik ciklider, bettor, större barbar och allt som ryms om en räka i munnen.

• Misslyckad skalömsning (vit ring bakom huvudet): för lågt GH eller för stort vattenbyte. Byt mindre och oftare.
• Plötslig massdöd: koppar, insektsmedel på nya växter eller ammoniak-/nitritspik.
• Blekning: stress, ljus botten eller fel foder.
• Planarier och hydra: följer med överfodring.

Vi har två egna brunnar, en mjuk (TDS ~50, pH ~7) och en hårdare (TDS ~200, pH 7,5), plus trestegsfiltrering och osmosfilter. Neocaridina får det mjukare brunnsvattnet med lite hårdare inblandat, runt TDS 100.

Neocaridina Black Velvet är lika tålig och lättodlad som alla Neocaridina: ett inkört kar med mossa och löv, stabila värden och lite tålamod, så sköter kolonin resten själv.