Corydoras similis beskrevs 1991 från Rio Madeira-systemet i Brasilien. Handelsnamnet Violet cory kommer av det violetta skimmer bakkroppen får i sidobelysning. Namnet similis (”lik”) syftar på likheten med C. ourastigma. Den odlas i mindre skala och är ett bra alternativ för den som tröttnat på panda och sterbai.

Beige kropp med fint prickmönster som tätnar bakåt, en stor, suddig svart fläck vid stjärtroten och ett violett skimmer över bakkroppen. Honorna blir större och betydligt rundare, hanarna slankare med spetsigare ryggfena.

• Temperatur: Corydoras kommer från strömmande, ofta relativt svala vatten. Håll dig i nedre delen av intervallet för längre livslängd, och undvik snabba svängningar.
• pH: lätt surt till neutralt är bäst. Odlade generationer tål upp till 7,5–8,0 utan problem.
• GH och KH: mjukt till medelhårt. För lek är mjukt vatten viktigt, för hållning är det inte kritiskt.
• Nitrit och ammoniak: 0. Corydoras är känsliga för nitrit och för smutsig botten, som ger skäggtömsinfektioner.
• Salt: tål inte salt. Undvik saltbehandlingar helt.

Corydoras andrar tarmluft och far upp till ytan för att ”snappa” luft, det är normalt. De uppskattar ändå väl syresatt vatten och måttlig strömning, gärna med ett utlopp som ger lite rörelse längs botten. Luftsten eller svampfilter räcker i mindre kar.

Mjuk sandbotten är det viktigaste. Corydoras filtrerar sand genom gälarna efter mat, och vasst grus sliter av skäggtömmarna. Lägg till rötter, löv och skuggade partier, samt några öppna sandytor att böka på. Dämpad belysning och flytväxter gör dem tryggare och mer aktiva dagtid.

Allätare som bökar i botten. Sjunkande pellets och tabletter av bra kvalitet som bas, kompletterat med frusna mygglarver, artemia, daphnia och blackworms. Mata på kvällen så att de får äta i lugn och ro. De ”städar” inte, de behöver egen mat.

Behöver mjukt, lätt surt vatten. Leker efter svalt vattenbyte, ofta på glas och breda blad. 30–60 ägg per lek. Kläcks efter 3–4 dygn, ynglen tar mikromask och artemia direkt. Tål lite högre temperatur under uppfödning än panda.

Similis är en av de fredligaste fiskarna som finns och passar i nästan alla lugna samhällsakvarium: tetror, rasboror, Pseudomugil, guppy, lugna dvärgciklider och räkor. Undvik stora eller aggressiva ciklider, Channa och fenbitare. Hålls alltid i grupp, minst 6, helst 10 eller fler, gärna av samma art.

• Avnötta skäggtömmar: vasst grus eller smutsig botten. Byt till sand, håll botten ren.
• Röda fläckar på buk och fenbaser: bakterieinfektion, ofta från dålig botten eller nitrit. Vattenbyten, rent substrat.
• Hänger vid ytan: för varmt eller syrebrist. Sänk temperaturen, öka ytrörelsen.
• Bleka, håller sig gömda: för liten grupp eller för starkt ljus. Minst 6, gärna 10.

Vi använder vår mjuka brunn eller osmosvatten till lekkaren, eftersom hårt vatten ger dålig befruktning hos de flesta Corydoras. Rommen flyttas till ett litet kläckkar med luftsten och några ekblad mot svamp.

Corydoras similis: violett skimmer över bakkroppen i rätt ljus. Tål något varmare än de flesta Corydoras. Mjukt vatten, minst 6 i grupp.

L199 är en av de få Hypancistrus som fått vetenskapligt namn: Hypancistrus furunculus, beskriven 2008 från Rio Orinoco i Venezuela. Den liknar L340 och L201 i mönster och skötsel, och odlas i mindre skala.

Mörk kropp med gulvita vågiga band, något bredare än hos L340. Hanarna bredare huvud och kraftigare odontoder, honorna rundare sedda uppifrån.

• Temperatur: Varmt: 26–30 °C. Under 25 °C avstannar tillväxt och lek.
• pH: lätt surt till neutralt. Odlade stammar tål upp till 7,5–8,0.
• GH och KH: mjukt till medelhårt är bäst, men inte kritiskt för hållning. För lek: mjukare. Xingu-arter kommer från mycket mjukt vatten.
• Syre: det viktigaste värdet. Mät gärna, sikta på över 6 mg/l.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, plecos producerar mycket avfall.

Ström- och forsfiskar från Amazonas biflöden. Kraftig strömning, hög syrehalt och 26–30 °C är inte lyx utan krav: låg syrehalt är den vanligaste dödsorsaken. Använd en strömpump eller ett kraftigt filter med utloppet riktat längs botten, och luftsten på natten i varma kar.

Många grottor och springor, gärna skifferplattor och lerrör i olika storlekar, plus rundade stenar och sand. Ljuset dämpat, de är nattaktiva. Rötter är inte nödvändiga för Hypancistrus, men skadar inte. Håll fler grottor än fiskar.

Köttätare. Frusna mygglarver, artemia, mysis, räkkött och proteinrika sjunkande pellets. De rör inte alger och svälter i kar där ägaren tror att de ”städar”. Mata på kvällen när ljuset släckts.

Grottlekare. Hanen väljer en trång grotta (lerrör med bara en öppning, lite bredare än fisken), lockar in honan och vaktar 15–60 ägg. Kläckning efter 5–7 dygn, gulesäck ytterligare 7–10. Ynglen tar krossade tabletter, artemia och mygglarver. Trigger: stort vattenbyte med svalare vatten, gärna med kraftig strömning och 28–30 °C i lekkaret. Hypancistrus tar tid: räkna med 2–3 år till könsmognad.

Fredliga mot andra arter men territoriella mot varandra om grottorna. Passar med lugna tetror, Corydoras, regnbågar och Apistogramma i varma kar. Undvik Ancistrus som konkurrerar om grottor, stora ciklider, och allt som kräver svalt vatten. Räkyngel äts.

• Insjunken buk: svält. Hypancistrus äter inte alger.
• Ligger stilla, andas snabbt: syrebrist. Öka strömning och luftning, sänk temperaturen något.
• Blekt mönster: stress, ljus botten eller för få gömställen.
• Rom som mögla: för dålig strömning i grottan eller ung hane.

Vi odlar plecos i par eller trio (en hane, två honor) med en grotta per hane. Hanen vaktar rommen i grottan, ynglen tas ut när gulesäcken är förbrukad och odlas i eget kar.

L199: en av få beskrivna Hypancistrus. Mindre, från 80 liter. Köttätare, grottlekare.