Pseudomugil ivantsoffii beskrevs 1999 från Mamberamo-området på Papua, samma flodsystem som Melanotaenia praecox. Den är uppkallad efter den australiske ichtyologen Walter Ivantsoff. Arten är betydligt mindre spridd i hobbyn än luminatus och furcatus och odlas i liten skala, vilket gör den till en samlarart bland blåögonen.

Gulbrun till ljust olivfärgad kropp med gula till orange fenkanter och de för släktet typiska lysande blå ögonen. Hanarna har längre fenstrålar i rygg- och analfena samt kraftigare gul kant, honorna är slätare och blekare. Färgen är mer diskret än hos luminatus men framträder fint mot mörk botten och i sidoljus.

• Temperatur: 22–28 °C.
• pH: 6,5–8,0. Regnbågsfiskar och blåögon vill oftast ha neutralt till lätt basiskt vatten, till skillnad från de flesta sydamerikaner.
• GH och KH: GH 5–15, KH 3–10. Medelhårt vatten passar bäst, svenskt kranvatten fungerar oftast direkt.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 100–300 ppm.

Regnbågsfiskar och blåögon kommer från strömmande, syrerika vatten. God ytrörelse och måttlig till tydlig strömning är viktigt, både för syret och för att de ska simma naturligt. Ett filter med utlopp längs långsidan ger en cirkulation som de gärna simmar mot.

Öppen simyta på längden är viktigare än volym. Plantera tätt i kanterna och bakåt, lämna mitten fri. Mörk botten och lite flytväxter förstärker färgerna. Lock behövs, de hoppar. Rötter och stenar för struktur, men aldrig så att simbanan bryts.

Allätare som tar foder i mellanvattnet och vid ytan. Flingor och små granulat som bas, kompletterat med frusen artemia, daphnia, cyclops och mygglarver. Levande föda triggar lek och färg. Munnen är liten hos blåögon, foderstorleken måste anpassas.

Kontinuerlig lekare: honan lägger några få ägg om dagen i mossa eller en lekmopp, där de fastnar med klibbtrådar. Äggen kläcks efter 10–20 dygn, längre än hos de flesta akvariefiskar. Enklaste metoden är att lyfta ut moppen till ett kläckkar varannan dag. Ynglen är mycket små och behöver infusorier eller flytande yngelfoder de första dagarna innan de klarar nykläckt artemia. Blåögon är kortlivade, så kontinuerlig odling är enda sättet att behålla stammen.

Pseudomugil ivantsoffii är fredlig men liten, och passar bäst i nanokar eller lugna samhällsakvarium med dvärgcorydoras, räkor, Otocinclus och andra små arter. Undvik allt som är stort nog att svälja en 3 cm fisk, samt snabba matkonkurrenter. Håll minst 8–10 med flera hanar, hanarnas färgspel mot varandra är en stor del av behållningen.

• Bleka, gömmer sig: för liten grupp eller för lite simutrymme. Regnbågsfiskar behöver stim och längd.
• Hoppar ut: vanligt hos nykomna fiskar. Lock på.
• Slöa, andas snabbt: för lite syre eller för varmt.
• Hanarna slåss: normalt färgspel om könsfördelningen är sned. Fler honor än hanar.

Regnbågsfiskar och blåögon leker kontinuerligt i mossa eller lekmoppar. Vi flyttar moppen till ett kläckkar med jämna mellanrum istället för att flytta fiskarna, det ger en jämn ström av yngel.

Pseudomugil ivantsoffii: gulbrun kropp med gula fenkanter, mer diskret än luminatus. Ovanlig i handeln, sällan odlad i Sverige. Kortlivad som alla blåögon, odla kontinuerligt.

Palettcikliden, Pelvicachromis pulcher, beskrevs 1901 från kustnära vatten i södra Nigeria och Kamerun. Den kallas även kribensis eller bara ”krib”, efter det gamla namnet Pelmatochromis kribensis. Den har hållits i akvarier sedan 1950-talet och är en av de mest lättodlade ciklidena överhuvudtaget. ”Super Red” är en urvalsodlad form där honans röda buk och hanens röda fenkanter är kraftigt förstärkta.

Till skillnad från de sydamerikanska dvärgciklidena kommer palettcikliden från vatten som kan vara både mjuka och ganska hårda, och den klarar svenskt kranvatten utan problem. Vissa populationer lever till och med i svagt bräckt vatten nära kusten.

Här är arten ovanlig: det är honan som är den färgstarkaste. Vid lek får hon en lysande körsbärsröd, nästan lackglänsande buk och böjer kroppen i en banan mot hanen för att visa upp den. Hanen blir större, slankare, med spetsigare rygg- och stjärtfena och gula till röda fenkanter samt ofta ögonfläckar i stjärtfenan.

Super Red-formen är selekterad för intensivare röd buk hos honan och kraftigare rött i hanens fenor. Könen går att skilja från cirka 4 månaders ålder på fenformen: hanens stjärtfena är spetsig, honans rundad.

• Temperatur: 24–28 °C. Temperaturen styr könsfördelningen i kullen: låg temperatur (runt 24 °C) ger fler honor, hög (28 °C) fler hanar.
• pH: 6,0–7,8. Arten är ovanligt flexibel och klarar både mjukt surt och medelhårt neutralt vatten.
• GH och KH: GH 5–20, KH 3–12. Svenskt kranvatten fungerar i de flesta kommuner utan justering.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l.
• TDS: 120–350 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Palettcikliden kommer från långsamt rinnande, växtrika kustvatten och behöver ingen kraftig ström. Undvik däremot helt stillastående vatten i varma, tätplanterade kar.

Grottor är det viktigaste: en lerkruka på sidan, ett kokosnötskal med hål eller ett lerrör per par. Sandbotten som de kan gräva i, rötter, löv och tät växtlighet i kanterna. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt. Ett par gräver gärna om under grottan, så plantera inte precis intill.

Allätare. Frusna mygglarver, artemia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat och en del vegetabiliskt. Levande eller frusen föda triggar lek. De betar också alger och biofilm från stenar, vilket är ovanligt bland ciklider av den här typen.

En av de allra lättaste ciklidena att odla. Honan uppvaktar hanen genom att visa upp sin röda buk i en böjd ”banan-position”. Paret rensar en grotta och honan lägger 50–300 ägg i taket, ofta klarröda eller orange. Hon stannar inne och vaktar rommen, hanen håller ytterrevir och kör bort allt som närmar sig.

Kläckning efter 2–3 dygn, ynglen frisimmande efter ytterligare 4–5. Båda föräldrarna leder sedan yngelstimmet i flera veckor och är påfallande kompetenta föräldrar: de vallar ynglen, spottar tillbaka strövare och varnar med fenrörelser. Ynglen tar nykläckt artemia direkt.

Temperaturen styr könen: runt 24 °C blir de flesta yngel honor, runt 28 °C blir de flesta hanar. Sikta på 25–26 °C för en jämn fördelning. Det är en av få akvariefiskar där det här är väldokumenterat och lätt att styra.

Fredlig utanför lek och passar i vanliga samhällsakvarium med tetror, barbar, regnbågsfiskar, Corydoras och Ancistrus. Under yngelvård tar paret ett revir på 40–50 cm och försvarar det bestämt, så planera karet med det i åtanke. Andra bottenlevande ciklider bör undvikas i kar under 200 liter. Räkyngel äts, vuxna räkor klarar sig ofta i tätt planterat kar.

• Bara hanar i kullen: för hög temperatur. Sänk till 25–26 °C för jämnare fördelning.
• Paret äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig vid tredje eller fjärde kullen.
• Hanen jagar honan: för litet kar eller för få gömställen.
• Bleka färger: för starkt ljus, ljus botten eller stress. Mörk botten och skugga ger full färg.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar och håller 25–26 °C just för att få jämn könsfördelning, annars blir kullarna lätt hanöverskott. Föräldrarna får sköta de första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Palettciklid Super Red är en av de bästa ciklidena för den som vill prova sig på yngelvård för första gången: tålig i svenskt kranvatten, lättodlad, med kompetent föräldravård och en hona som är vackrare än hanen.

Crenicichla är ett stort släkte sydamerikanska rovciklider med långsträckt, gäddliknande kropp. Släktet innehåller allt från dvärgarter på 8 cm till jättar på 40 cm, och eftersom de säljs som ”pikeciklid” eller ”Crenicichla sp.” är det avgörande att ta reda på vilken art det gäller innan köp. Gemensamt är jaktbeteendet: de ligger stilla och attackerar allt som ryms i munnen.

Långsträckt kropp med spetsigt huvud och bakåtskjuten ryggfena. De flesta arter har en mörk längslinje och en ögonfläck vid stjärtroten. Honor får ofta röd eller orange buk vid lek, hanar blir större med spetsigare fenor.

• Temperatur: 24–29 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 6,0–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 2–12, KH 1–8. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 60–250 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

De flesta arter är grottlekare där båda föräldrar vaktar. Kullstorlek och krav varierar kraftigt mellan arter. Paret bör få bilda sig ur en grupp ungfiskar. Ström och håligheter är gemensamma krav.

Rovfiskar. Anpassa sällskapet efter artens vuxna storlek: allt som ryms i munnen kommer att ätas. Passar med större tetror, barbar och plecos i rätt storlek.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Crenicichla sp.: släktet spänner från 8 cm till 40 cm. Alla är rovfiskar, oavsett storlek. Kolla alltid vilken art det är innan köp.

Crenicichla compressiceps beskrevs 1986 från Rio Tocantins i Brasilien och är en av de allra minsta pikeciklidena. Trots storleken är den en fullfjädrad rovfisk med samma jaktbeteende som sina 40 cm stora släktingar. Den kommer från strömmande, klippiga partier och vill ha ström och gömställen.

Slank, gulbrun kropp med en mörk längslinje och rader av svarta fläckar, samt en tydlig ögonfläck vid stjärtroten. Hanarna blir större med spetsigare fenor, honorna får röd buk och rundade fenor vid lek.

• Temperatur: 25–29 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 6,0–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 2–12, KH 1–6. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 60–250 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

Grottlekare i trånga hålor. Honan lägger 50–150 ägg, båda föräldrar vaktar. Kläckning efter 3 dygn. Ynglen är stora och tar artemia direkt. Kräver ström, varmt vatten och gott om håligheter. Paret måste få bilda sig själva ur en grupp.

Rovfisk. Allt under 4 cm är mat, inklusive räkor och yngel. Passar med större tetror, barbar och plecos i strömmande kar. Undvik små arter helt.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Crenicichla compressiceps: bara 10 cm, den minsta Crenicichla. Rovfisk: äter allt under 4 cm. Parbildande grottlekare, revirhävdande.

Apistogramma cacatuoides beskrevs 1951 och är den mest hållna dvärgcikliden i hobbyn. Den kommer från grunda, lövfyllda biflöden i övre Amazonas. Namnet syftar på hanens höga, taggiga ryggfena som liknar en kakaduas kam. Till skillnad från de flesta Apistogramma är den odlad i generationer och tål betydligt hårdare vatten än vildformen, vilket gör den till den självklara startarten.

Hanarna blir 7–8 cm med förlängda ryggfensstrålar och stjärtfena i rött, orange och gult beroende på avelslinje (Double Red, Triple Red, Orange). Honorna är 5 cm, brungrå normalt men lyser knallgula med svart bukfläck när de vaktar yngel. Könen syns tydligt från 3 månaders ålder.

• Temperatur: 24–29 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 5,0–7,0. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 1–8, KH 0–4. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 30–150 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

Harem: en hane håller revir över 2–3 honor som var och en har en grotta. Honan lägger 50–120 ägg i taket på grottan, vaktar och vänder dem. Kläckning efter 2–3 dygn, frisimmande efter ytterligare 4–5. Honan leder yngelstimmet i flera veckor och blir mycket aggressiv, hanen håller ytterrevir. Yngel tar nykläckt artemia direkt. Vattnets pH styr könsfördelningen: under pH 6 blir de flesta hanar, över 6,5 fler honor.

Fredlig mot annat än artfränder. Passar utmärkt med tetror, rasboror, Corydoras, Ancistrus och regnbågar. Undvik andra bottenlevande dvärgciklider i samma kar under 200 liter. Räkyngel äts, vuxna räkor klarar sig oftast i tätt planterade kar.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Apistogramma cacatuoides: den tåligaste Apistogramma, klarar även hårdare vatten. Hanen har kammliknande ryggfena, honan blir knallgul med yngel. En hane till 2–3 honor, gott om gömställen.

Amatitlania nanolutea beskrevs 1994 från Costa Rica och Panama och tillhör samma släkte som den klassiska zebracikliden (A. nigrofasciata). Namnet betyder ”liten gul”. Till skillnad från de sydamerikanska dvärgciklidena kommer den från hårt, mineralrikt vatten och trivs utmärkt i svenskt kranvatten.

Gulaktig till gyllene kropp med svaga tvärband, hanarna blir betydligt större med spetsigare fenor och utvecklar pannpuckel med åldern. Honorna är mindre och får orangeröd buk vid lek, precis som hos zebracikliden.

• Temperatur: 22–28 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 6,5–8,0. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 6–20, KH 4–15. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 150–400 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

Grottlekare, mycket lekvillig. Paret rensar en grotta eller kruka, honan lägger 100–300 ägg och båda vaktar. Kläckning efter 3 dygn, frisimmande efter 5. Föräldrarna sköter ynglen i veckor och försvarar dem aggressivt. Räkna med nya kullar var tredje till fjärde vecka. Ynglen tar artemia och krossat foder direkt.

Revirhävdande. Ett par behöver eget kar eller ett stort kar med tydliga revirgränser. Passar med snabbare fiskar högre upp i vattnet: större tetror, barbar, regnbågar. Undvik långsamma bottenfiskar och räkor.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Amatitlania nanolutea – Gul Zebraciklid: klarar hårt svenskt kranvatten utan problem. Extremt lekvillig, räkna med kull efter kull. Revirhävdande, planera karet därefter.

Apistogramma atahualpa beskrevs 1997 från Rio Nanay i Peru och är uppkallad efter den siste inkahärskaren. Den lever i extremt mjukt, surt svartvatten med pH ner mot 4 och nästan omätbar hårdhet. Det gör den till en av de mer krävande Apistogramma, men också en av de vackraste.

Hanarna är orangeröda till eldröda med blå glans i fenorna och blå streck i ansiktet, och blir 6 cm. Honorna är gulaktiga med svart teckning vid lek. Färgen kräver rätt vatten, i hårt vatten blir hanen matt och blek.

• Temperatur: 25–29 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 4,5–6,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 0–5, KH 0–2. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 20–80 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

Kräver osmosvatten med torv eller ekblad, pH 5,0–5,5 och GH under 3. Honan lägger 30–60 ägg i grotta och vaktar. Kläckning efter 3 dygn. Ynglen är små och känsliga, artemia från dag ett och mycket rent vatten. Låg befruktning är vanlig om vattnet inte är tillräckligt mjukt.

Fredlig men kräver artrent eller mycket lugnt kar för att våga visa färg. Passar med små tetror från samma biotop. Undvik konkurrens och starkt ljus.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Apistogramma atahualpa: hanen är eldröd med blå glans, en av släktets vackraste. Kräver extremt mjukt, surt svartvatten. För den erfarne, inte en förstaapisto.

Apistogramma panduro beskrevs 1997 och är uppkallad efter familjen Panduro i Peru, kända fiskexportörer. Den kommer från svartvattenlagunerna kring Rio Ucayali. Den tillhör nijsseni-gruppen och är den av dem som är enklast att hålla, även om den vill ha mjukare vatten än cacatuoides.

Hanarna är metalliskt blå över hela kroppen med gula fenkanter och en rundad stjärtfena. Honorna är gula med en svart fläck mitt på sidan, som blir intensivt gula och svartkantade när de vaktar yngel. Färgen förstärks i mörkt, mjukt vatten.

• Temperatur: 24–29 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 5,0–7,0. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 1–8, KH 0–4. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 30–150 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

Grottlekare. Honan lägger 40–80 ägg i en grotta och vaktar ensam, hanen håller ytterrevir. Kläckning efter 3 dygn, frisimmande efter 5–6. Yngel tar artemia direkt. Kräver mjukt vatten (GH under 5) för god befruktning, och pH runt 6,0–6,5 för jämn könsfördelning. Ynglen är känsliga för nitrat, håll rent.

Fredlig mot annat än artfränder. Passar med små tetror, rasboror, Corydoras och Ancistrus. Undvik andra dvärgciklider i mindre kar. Räkyngel äts.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Apistogramma panduro: hanen lyser metalliskt blå, honan blir gul med svart fläck. Vill ha mjukare vatten än cacatuoides. Par eller en hane till två honor.

Anomalochromis thomasi beskrevs 1915 från Sierra Leone och är den enda arten i sitt släkte. Den kallas African butterfly cichlid och är känd som en av de mest fridsamma ciklidena som finns, även under yngelvård. Den kommer från klara skogsbäckar i Västafrika.

Beige till olivgrön kropp med rader av glittrande blågröna prickar och en mörk fläck mitt på sidan. Hanarna blir något större med spetsigare fenor, honorna rundare och får rödaktig buk vid lek. Färgen framträder tydligast i mörka kar.

• Temperatur: 24–28 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 6,0–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 2–12, KH 1–8. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 60–250 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

Substratlekare på flat sten eller i grop. 100–300 ägg, båda föräldrar vaktar och flyttar ynglen. Kläckning efter 3 dygn, frisimmande efter 5. Ynglen tar artemia. Paret är ovanligt tolerant mot andra fiskar även under yngelvård, vilket gör den till en bra ciklid i samhällsakvarium.

En av få ciklider som fungerar i ett vanligt samhällsakvarium även när den leker. Passar med tetror, barbar, Corydoras, Ancistrus och regnbågar. Räkyngel äts, men vuxna räkor klarar sig ofta.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Thomas Ciklid: ovanligt fredlig även under yngelvård. Klarar ett brett spann av vattenvärden. Parbildande, båda föräldrar vaktar.

Nannacara anomala beskrevs 1905 från kustnära vattendrag i Guyana och Surinam. Den är en av de tåligaste dvärgciklidena och klarar vanligt svenskt kranvatten utan problem. Det som gör den speciell är honans lekbeteende: hon byter till ett svartvitt schackmönster och försvarar ynglen mot fiskar många gånger sin storlek.

Hanarna är 7–8 cm, guldgröna med metallglans och blåa fenkanter. Honorna är 4–5 cm, brungula normalt men slår om till ett tydligt svartvitt schackrutigt mönster när de vaktar yngel. Storleksskillnaden gör könen lätta att skilja från 3 månaders ålder.

• Temperatur: 24–28 °C. Högre temperatur snabbar på ämnesomsättning och lek men förkortar livet.
• pH: 6,0–7,5. Stabilitet före exakt värde.
• GH och KH: GH 2–12, KH 1–8. För lek och könsfördelning hos Apistogramma är mjukt vatten avgörande.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, ciklider är känsliga för höga halter över tid.
• TDS: 60–250 ppm.

Måttlig strömning och god syresättning. Undvik kraftig ström rakt över lekplatsen, dvärgciklider väljer skyddade hörn. Ett filter med spridd utströmning eller luftdrivet svampfilter fungerar bäst i lekkar.

Sandbotten, rötter, löv och gott om gömställen: lerkrukor, kokosnötskal, tät växtlighet. Dela upp bottenytan med dekor så att revirgränser uppstår naturligt, det minskar bråk. Dämpat ljus och flytväxter gör dem tryggare och färgstarkare.

Köttätare med bred aptit. Frusna mygglarver, artemia, daphnia, cyclops och mysis som bas, kompletterat med sjunkande cikliidgranulat av bra kvalitet. Levande föda triggar lek. Undvik uteslutande torrfoder, det ger sämre färg och lekvilja.

Substratlekare: rommen läggs på en flat sten, i en grop eller under en rot, inte i sluten grotta. 100–300 ägg. Honan vaktar ensam och blir extremt aggressiv, hanen körs ofta bort. Kläckning efter 2–3 dygn, frisimmande efter 4–5. Ynglen tar artemia direkt och växer snabbt. En av de lättaste dvärgciklidena att få kullar på.

Fredlig utanför lek. Passar med tetror, rasboror, Corydoras, Ancistrus och regnbågar. Under yngelvård tar honan över halva karet, planera för det. Räkyngel äts.

• Paret slåss: för litet kar eller obalanserad grupp. Fler gömställen eller separera.
• Honan äter rommen: normalt de första gångerna, brukar sätta sig efter tredje kullen.
• Håligheter i huvudet: hål-i-huvudet, kopplat till näringsbrist och dålig vattenkvalitet.
• Bleka, gömmer sig: för hårt vatten, för starkt ljus eller stress från andra ciklider.

Vi låter par bilda sig ur en grupp ungfiskar istället för att tvångspara. Föräldrarna får sköta första kullarna själva i artrent kar, det ger starkare yngel och ett par som lär sig.

Nannacara anomala: hanen guldglänsande, honan blir schackrutig och orädd med yngel. Tålig, klarar vanligt kranvatten. Substratlekare, inte grottlekare.