L114 är en Pseudacanthicus, kaktuspleco, från Rio Demini i Rio Negro-systemet. Kaktusplecos är stora, taggiga köttätare med orange fenkanter. De blir 25 cm och behöver stora kar med kraftig filtrering. Odling i akvarium är sällsynt.

Brun kropp med svarta fläckar och orangeröda fenkanter, hela kroppen täckt av kraftiga taggar. Hanarna får längre odontoder på bröstfenorna och bredare huvud.

• Temperatur: Varmt: 26–30 °C. Under 25 °C avstannar tillväxt och lek.
• pH: lätt surt till neutralt. Odlade stammar tål upp till 7,5–8,0.
• GH och KH: mjukt till medelhårt är bäst, men inte kritiskt för hållning. För lek: mjukare. Xingu-arter kommer från mycket mjukt vatten.
• Syre: det viktigaste värdet. Mät gärna, sikta på över 6 mg/l.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, plecos producerar mycket avfall.

Ström- och forsfiskar från Amazonas biflöden. Kraftig strömning, hög syrehalt och 26–30 °C är inte lyx utan krav: låg syrehalt är den vanligaste dödsorsaken. Använd en strömpump eller ett kraftigt filter med utloppet riktat längs botten, och luftsten på natten i varma kar.

Många grottor och springor, gärna skifferplattor och lerrör i olika storlekar, plus rundade stenar och sand. Ljuset dämpat, de är nattaktiva. Rötter är inte nödvändiga för Hypancistrus, men skadar inte. Håll fler grottor än fiskar.

Köttätare. Frusna mygglarver, artemia, mysis, räkkött och proteinrika sjunkande pellets. De rör inte alger och svälter i kar där ägaren tror att de ”städar”. Mata på kvällen när ljuset släckts.

Sällan odlad i akvarium. Kräver stora kar (500 liter+), stora grottor och 28–30 °C. Hanen vaktar rommen. Räkna med många års tålamod.

Territoriell mot andra plecos, en per kar under 500 liter. Fredlig mot fisk som inte får plats i munnen. Passar med stora tetror, ciklider av lugnare slag och regnbågar.

• Insjunken buk: svält. Hypancistrus äter inte alger.
• Ligger stilla, andas snabbt: syrebrist. Öka strömning och luftning, sänk temperaturen något.
• Blekt mönster: stress, ljus botten eller för få gömställen.
• Rom som mögla: för dålig strömning i grottan eller ung hane.

Vi odlar plecos i par eller trio (en hane, två honor) med en grotta per hane. Hanen vaktar rommen i grottan, ynglen tas ut när gulesäcken är förbrukad och odlas i eget kar.

L114 Cactus Pleco: blir 25 cm, kräver 300 liter. Köttätare med kraftig aptit. Taggig och territoriell, en fisk per kar.

Ancistrus dolichopterus, L183, kommer från Rio Negros svartvatten i Brasilien. Den var länge det namn alla Ancistrus i handeln fick, fast den egentliga arten är betydligt mer krävande än den vanliga antennmalen. Namnet dolichopterus betyder ”långfenad”, för den höga ryggfenan med nio strålar (vanliga Ancistrus har åtta).

Kolsvart kropp täckt av små vita prickar, med tydlig vit kant på rygg- och stjärtfena hos unga fiskar. Kanten bleknar med åldern. Ryggfenan är hög och lång. Hanarna får kraftiga antenner, honorna få eller inga.

• Temperatur: Ancistrus är tåliga, 22–28 °C, men leker bäst i övre delen.
• pH: lätt surt till neutralt. Odlade stammar tål upp till 7,5–8,0.
• GH och KH: mjukt till medelhårt är bäst, men inte kritiskt för hållning. För lek: mjukare.
• Syre: bra ytrörelse.
• Nitrit och ammoniak: 0. Nitrat under 25 mg/l, plecos producerar mycket avfall.

Ancistrus är tåliga men uppskattar syrerikt vatten och måttlig strömning. Ett vanligt filter med bra ytrörelse räcker. De kan ta luft vid ytan om syret sjunker, men det är ett tecken på att något är fel.

Rötter är obligatoriskt: Ancistrus raspar trä som en del av matsmältningen. Lägg till lekgrottor (lerrör, 12–15 cm långa, en per hane), skuggade partier och gärna lite ström. Sand eller rundat grus, det spelar mindre roll för Ancistrus än för Corydoras.

Allätare med tyngdpunkt på växtföda: alger, spirulinatabletter, blancherad zucchini, gurka, ärtor, plus rötter att raspa. Komplettera med frusen föda ibland. En Ancistrus som bara får äta alger i ett rent kar svälter.

Leker som vanliga Ancistrus men bara i mjukt, surt vatten. Osmosvatten med ekblad och torv, pH runt 6, GH under 4. Hanen vaktar 40–100 ägg i grottan, kläckning efter 5–6 dygn. Ynglen är känsligare än L144-yngel, håll vattnet mycket rent.

Fredlig mot allt utom andra Ancistrus-hanar. Passar i de flesta samhällsakvarium: tetror, rasboror, Corydoras, regnbågar, dvärgciklider, guppy. Fungerar med räkor. Undvik stora rovciklider och Channa som kan se en ung Ancistrus som mat.

• Insjunken buk: svält. Ancistrus behöver aktiv utfodring, alger räcker inte.
• Vita fläckar, slö: för lågt syre eller för varmt vatten.
• Hanar som slåss: för få grottor eller för litet kar.
• Mjölkiga ögon: dålig vattenkvalitet, gör vattenbyte.

Vi odlar plecos i par eller trio (en hane, två honor) med en grotta per hane. Hanen vaktar rommen i grottan, ynglen tas ut när gulesäcken är förbrukad och odlas i eget kar.

Ancistrus L183: svart med vita prickar och vita fenkanter. Kräver mjukt, surt vatten, helst osmos. Svårare än L144, lika grottlekande.

C123 ”Yellow Cat” är en obeskriven Corydoras från Rio Purus i Brasilien med en tydlig gulaktig grundfärg, ovanligt inom släktet. Den odlas i mindre skala och är sällsynt i handeln.

Gulbeige kropp med svag mörk teckning och mörk ögonmask. Honorna större och bredare, hanarna slankare. Den gula tonen förstärks i mjukt, mörkt vatten och med karotinrikt foder.

• Temperatur: Corydoras kommer från strömmande, ofta relativt svala vatten. Håll dig i nedre delen av intervallet för längre livslängd, och undvik snabba svängningar.
• pH: lätt surt till neutralt är bäst. Odlade generationer tål upp till 7,5–8,0 utan problem.
• GH och KH: mjukt till medelhårt. För lek är mjukt vatten viktigt, för hållning är det inte kritiskt.
• Nitrit och ammoniak: 0. Corydoras är känsliga för nitrit och för smutsig botten, som ger skäggtömsinfektioner.
• Salt: tål inte salt. Undvik saltbehandlingar helt.

Corydoras andrar tarmluft och far upp till ytan för att ”snappa” luft, det är normalt. De uppskattar ändå väl syresatt vatten och måttlig strömning, gärna med ett utlopp som ger lite rörelse längs botten. Luftsten eller svampfilter räcker i mindre kar.

Mjuk sandbotten är det viktigaste. Corydoras filtrerar sand genom gälarna efter mat, och vasst grus sliter av skäggtömmarna. Lägg till rötter, löv och skuggade partier, samt några öppna sandytor att böka på. Dämpad belysning och flytväxter gör dem tryggare och mer aktiva dagtid.

Allätare som bökar i botten. Sjunkande pellets och tabletter av bra kvalitet som bas, kompletterat med frusna mygglarver, artemia, daphnia och blackworms. Mata på kvällen så att de får äta i lugn och ro. De ”städar” inte, de behöver egen mat.

Leker efter svalt vattenbyte i mjukt vatten, rom på glas och blad. Ynglen tar mikromask och artemia. Odling som för övriga Purus-arter.

Yellow Cat är en av de fredligaste fiskarna som finns och passar i nästan alla lugna samhällsakvarium: tetror, rasboror, Pseudomugil, guppy, lugna dvärgciklider och räkor. Undvik stora eller aggressiva ciklider, Channa och fenbitare. Hålls alltid i grupp, minst 6, helst 10 eller fler, gärna av samma art.

• Avnötta skäggtömmar: vasst grus eller smutsig botten. Byt till sand, håll botten ren.
• Röda fläckar på buk och fenbaser: bakterieinfektion, ofta från dålig botten eller nitrit. Vattenbyten, rent substrat.
• Hänger vid ytan: för varmt eller syrebrist. Sänk temperaturen, öka ytrörelsen.
• Bleka, håller sig gömda: för liten grupp eller för starkt ljus. Minst 6, gärna 10.

Vi använder vår mjuka brunn eller osmosvatten till lekkaren, eftersom hårt vatten ger dålig befruktning hos de flesta Corydoras. Rommen flyttas till ett litet kläckkar med luftsten och några ekblad mot svamp.

Corydoras C123 “Yellow Cat”: gul grundton, därav namnet. Mjukt vatten och sand. Minst 6 i grupp.